Vänt i häcken

 Mitt allra första jobb var som brevbärare... om man inte räknar extrajobben jag hade haft innan som tidningsförsäljare och städning av portar i ett lägenhetsområde. Men min "riktiga" jobb kan man säga.

Vi bodde då i Uppsala, året var 1987, jag var 16 år och min pappa som då också var brevbärare fixade in mig på Statliga postverket. I den ljusblå piketröjan som tillhörde uniformen satte jag i axelvaddar och dom trista, mörkblå polyesterbyxorna sydde jag om i en mer i mitt tycke cool och tidsenligt trendig modell :D Till det röda Converse-skor..voila!

Jag fick ett bra distrikt i de gamla Pelle Svanslös-kvarteren inne i stan, och där cyklade jag upp och ner för den rejäla Carolina Redeviva-backen med min fullastade gula postcykel. På den tiden var ju postmängderna lite annat än var det förmodligen är numera. Brev, vykort, veckotidningar på prenumeration, reklam...och så förstås alla pappersräkningar osv...

På postkontoret där vi sorterade posten på mornarna var väl jag ganska unik som ung tjej, det var definitivt en mansdominerad arbetsplats och med det en allmänt "grabbig" attityd, med mycket munhuggande och skämtade, både över och under bältet så att säga.

 Jag brydde mig inte nämnvärt, och jag kände alltid att jag blev behandlad med respekt.

"Jahaa, nu är det dags för Vänt i häcken igen för tanterna" brukade en av postgubbarna skrocka när vi fick buntleverans av veckotidningen Hänt i veckan, skvallertidningen nr 1 på den tiden :D

Jag brukade bläddra igenom den på kafferasten innan den skulle sorteras in i rätt brevlådefack, ja, inte bara den... alla veckotidningar som kom som inte var inplastade.

Det var ett roligt jobb sommartid,vi arbetade på sk beting så när man var klar med att dela ut all post så fick man gå hem för dagen men man hade betalt hela dagen ändå. Vi började 5.45 på morronen, men eftersom jag var snabb som blixten och hade ett bra distrikt så var jag oftast klar senast 11, men hade betalt till 15. Lyxigt ändå.

Vintertid däremot... cykla i snöstorm, halka, slask...enorma mängder julkort och reklam när vi började närma oss jul... ja då helt plötsligt jobbade man kanske ända till sen eftermiddag, typ 17... och då var det riktigt tungt minst sagt. En vinter som brevbärare räckte för mig kan jag väl säga, haha :D Vintern året efter hade jag innetjänst på kontoret innan jag fick ett nytt jobb i en butik på Arlanda flygplats.

Ja, detta minne vaknade alltså hos mig när jag skulle sätta titel på detta inlägg, om lite vad som har hänt i veckan hittills då :)

Helgen jobbade jag som vanligt, och körde även lite extrajobb från 4-8 på morronen innan mitt vanliga skift tog vid.

Måndagen var både jag och maken lediga och lite lagom hurtigt tänkte vi att vi skulle ta en promenad ner mot stan då vi ville köpa några saker till vår terrass på en stor butik vi brukar gå till.

"Vi försöker komma iväg tidigt" är ju standardfrasen mitt i högsommaren i en storstad vid Medelhavet... i synnerhet när man har hund. Det är liksom kört annars.

Jag tar min lufftigaste klänning tänkte jag och tog t.o.m en spegelselfie som jag inte är särskilt rutinerad på ska jag väl säga men var gör man inte för bloggen, hehe...;) Har ju vissa bloggvänner som är riktiga hejare på det, blink, blink ;) 

Jag har typ 4 plagg att variera med nu känns det som... precis allt är för varmt att ha på sig. Träningskläder, typ sporttop och shortsleggings är egentligen det ända som känns ok, men nu skulle vi ju promenera på stan, och då fick jag för mig att jag skulle ta klänning. 

Diadem är ett måste, annars hänger snart håret ner i blöta testar mot huvudet, och det blev även uppsatt svans.

Så runt 9.30 gick vi med hurtiga steg ut. 31 gr stod det redan på en apoteksskylt och lägg sen därtill runt 80 % luftfuktighet som vi har haft ett bra tag nu... 

"Äsch, det är ju inte ens soligt... det här ska nog gå bra..."

Vi gick ut från vår gata och mot en lite lugnare del så att hundarna skulle få rasta av sig i lugn och ro.

Vid fontänen var det redan dags för hundarna att dricka och fylla på "tvätta-hundkissflaskan".

Alla hundägare här måste ha bajspåsar såklart, och så en sån flaska för att tvätta bort kiss, annars kan man få dyra böter.

Nu var det dags att gå över den stora Avinguda Diagonal då vi hade bestämt oss för att gå promenadgatan Rambla Catalunya mot stan.

Vi gick förbi Staubs skyltfönster och jag dreglade lite över den fina gjutjärnskastrullen, jag skulle vilja ha den fast i mörkgrönt.

Rambla Catalunya var än så länge lugnt, men kvällstid är här fullt ös och alla uteserveringarna längs med är fyllda av glada människor som klinkar i glas och njuter av semestern.

Många vackra byggnader går man förbi, och Barcelona är bra på byggnadsvård, det gläder mig.

Här erbjöds det frukost så den uteserveringen var fylld.

Himlen var grå, men det ska man inte luras av... svetten började redan klibba mot kroppen och luften var tung att andas.

Vi var på väg neråt, men om man vänder sig om ser man vackra Tibidabo som tronar uppe i bergen (i mitt kära Collserola) .

Nu blev det dags för paus på en skuggig bänk, framförallt för hundarnas skull. Promenaden hit är inte särskilt lång men det hjälps inte i den kvalmiga värmen.

"Matte, ska vi gå hem nu och få en gottis??"

"Nej, inte riktigt än..."  ..... "men vi ska gå till en affär där det finns A/C..."

"Jaaa!"

Här kände jag mig både svettig och blank i ansiktet men det andra lilla ansiktet kan man ju inte se sig mätt på, så vi fokuserar på det helt enkelt ;)

Efter vilopausen traskade vi den sista biten mot vårt mål...

...butiken Servei Estacio som ligger mittemot den intressanta byggnaden ovan som jag har för mig är ett museum.

Servei Estacio har det mesta man behöver för hem och trädgård fördelat på 7 våningsplan. 

Hej och hå, lång, fladdrig kjol och två hundar är väl inte idealiskt i rulltrappor, men hiss kändes lite onödigt för ett våningsplan :D Sen att vi behövde fara upp och ner där några ggr.. jaja :D

Habegäret där kan bli påträngande då jag helt plötsligt tycker att jag behöver villhöver massor av saker till vårt hem och terrass... det vi hade planerat för att köpa fanns dock inte, men det blev ett stort Citronellaljus och två stolsdynor för terrassen iaf.

A/C:n där inne var dock i princip obefintlig, så vi kände ganska omgående att vi behövde gå ut därifrån, visserligen till ännu mer värme men lite luftigare iaf.

Här köades det till Casa Batllo... nej tack.

"Ska vi ta metron hem?" föreslog maken...

Men även där nere är det varmt och proppfullt med folk så kände mig inte alls sugen på det.

"Nej, men vi går väl" propsade jag kanske lite för hurtigt.

Jag kan väl säga att det inte blev några foton tagna på vägen hem... Jafi/Julle ville inte gå så jag la ner honom i hundväskan som jag hade tagit med.

Vid det här laget dröp svetten. Alla man mötte hade stora svettfläckar på kläderna och jag anade att det nog var så på mig också.

Fuktigheten är brutal här i stan nu. 

Vägen hem kändes oändlig och jag hann ångra flera ggr att vi inte tog metron. Maken påpekade förstås också det faktumet några ggr...

En blick i spegeln när vi kom hem räckte för att jag kände att nu skulle jag inte röra ett finger förrän till kvällen.

Ansiktet blött av svett, håret klistrat mot huvudet, och klänningen ska vi inte bara prata om, hela ryggen blöt och framsidan lite spridda svettfläckar också.  Jag borde ha tagit en spegelselfie igen, typ före och efter, haha... men jag kan säga att den klänningen for av snabbare än en blinkning och rakt ner i tvättkorgen.

Mmmm.... vaddå känna sig fräsch?? Omöjligt!!

En iskall dusch senare, den andra i ordingen, blev det platt fall i soffan framför fläkten, tills den något mer behagliga kvällen tar vid då jag helt plötsligt vill göra massor igen :D

Terrassen går inte att vara på mitt på dagen förstås trots skyddande segel och parasoll... man går ut och hänger upp en tvätt på sin höjd...

Men så kommer den sköna kvällen och det mjuka mörkret sänker sig sakta... vi får mörkt vid 21.30 ung nu så det blir relativt sen middag här... innan dess hann jag med ett träningspass och vi tog kvällsrundan med hundarna.

Maken hade lagat pasta med Colatura de alici, gamberi (jätteräkor), gula tomater, burrata och hackade pistagenötter... mycket gott! Han drack vitt vin och jag min favoritdryck Vichy Catalan, det allra godaste kolsyrade vattnet som finns om du frågar mig (jag dricker ytterst sällan alkohol numera).

Och jaa, där och då glömmer man svettiga klänningar, blanksvullet ansikte och stripigt hår, njuter av sammetsluften och en lite mer mumlande lågmäld stad utanför.

Och idag, tisdag, tog vi ut hundarna på promenad redan vid åtta, köpte lite god frukost och konstaterade att det får bli en lugn dag hemma helt enkelt. Vid fläkten, i soffan och med datorn framför mig.

Skriva går ju alldeles utmärkt faktiskt ;)

Sonen ringde i morse på väg till sommarjobbet på IKEA, dom var och cyklade på den lilla ön Ven igår så han berättade lite om det. Ja, det såg ju också ljuvligt ut på fotona och filmerna dom skickade för övrigt. Ja, så frågade han vad vi gjorde och jag informerade att jag satt i soffan framför fläkten och gjorde ingenting.

Han vet hur rastlös jag är så han småskrattade lite åt detta faktum, men sa också att "det är väl lite skönt ändå mamma, att bara sitta och soffan och ta det lugnt med gott samvete..."

Tänk att jag har så svårt att känna så, rastlösheten kryper i mig och jag känner mig så onyttig och typ plufsig och seg på nåt vis så där under dagen , men det är ju bara att gilla läget. Men jag är på ren svenska skitdålig på det, jaja.

"Ja, du har så rätt i det, det är ju lite lyxigt faktiskt " svarade jag till honom. Och dagarna blir väldigt långa, det får man ju också vara glad över.

Och ja, det är väl vad som har hänt hittills den här veckan veckan. Hoppas att ni fortfarande får njuta av härliga sommardagar vart ni än befinner er.