Vi har gjort slut. Ring mig i oktober...

 

Jag har tråkiga nyheter.

Vi har gjort slut.

Jag har tänkt på det länge. Tanken har ju funnits där ett tag, men man vill ju inte ge upp för lätt, så jag har bitit ihop.

I början var ju allt rosenrött och mysigt, vi hörde ihop, ingen tvekan om saken. ..

Varm, bullrig, intensiv... Just det där jag hade önskat och längtat efter så länge.

Men tiderna förändrades. Du blev för mycket helt enkelt. För klistrig, för påflugen, efterhängsen. Du lämnade mig aldrig ifred, dag som natt var du där.

Plötsligt tog det fram det gnälliga i mig istället, jag kände hela tiden att jag borde älska dig mer än vad jag gjorde.

Det här är ju det alla väntar på och drömmer om. Det där passionerat intensiva, brännande het och ständigt närvarande. Inte ens några dagar lämnar du mig, du är alltid där och det borde jag ju vara tacksam över.

Näe, jag är ledsen, det är inte för mig helt enkelt. Jag ser mig i spegeln och konstaterar att jag måste vara ärlig mot mig själv.

"Borde jag inte se ett rosigt, härligt och strålande ansikte, glittriga ögon och blankt hår? Istället möts jag av raka motsatsen...

...och borde jag inte känna mig full av energi och redo för allt du vill ge mig? Istället blir jag bara trött och less, känner mig matt av din intensitet..."

Lagom... det är ett bra ord. Det är nog lite mer en sån relation jag vill ha. Lite mer lagom helt enkelt. Det kan ha med åldern att göra kanske? Eller så har vi bara vuxit ifrån varandra? Du har bränt så många broar, förstört sånt som betyder nåt för mig.

Jag är färdig med dig. 

Jag har andra behov och kräver en annan typ av stimulans. Visst har vi våra fina stunder från och till. Tidiga mornar, eller sena, mörka kvällar när du är lite mer mjuk och behaglig mot mig. Och det sätter jag värde på och bevarar i mitt hjärta.

Men nu vill jag vidare. Öppna upp för nya äventyr. Allt det där som jag njuter av och älskar mest. Slänga dom gamla slafsiga paltorna som påminner om dig all världens väg.

Jag är ledsen sommaren. Jag gör slut nu. 

Ge mig tomma stränder och lagom varm sand som vi kan strosa på i lugn och ro, ge mig mjuk strilande sol mellan grönskande grenverk. Friska vindar och sammetslen luft. Ge mig mysiga kvällar med tända ljus och en kofta om axlarna. Ge mig den där pirriga känslan när jag kommer ut från skuggig skog och möts av lagom varm sol och vyerna över bergen jag har saknat så mycket.

Det kan hända att jag förlåter dig. Ger dig en ny chans. Just nu vet jag inte...

Men ring mig i oktober får vi se!

All kärlek!

*Just FYI, texten refererar till den spanska sommaren ;)