Här kommer alla känslorna på en och samma gång

 Ja, så sjöng ju Per Gessle en gång i tiden. Per Gessle och även hans band Gyllene Tider  kommer alltid vara starkt förknippat med Sverige för mig, och i synnerhet svensk sommar. Alla de där bullriga pirriga förväntansfulla känslorna... att hinna njuta av allt vackert, det oändliga ljuset... samtidigt den där känslan av förgänglighet, att det gick ack så snabbt.

Detta behöver så klart inte vara allmängiltigt för alla, men så kände jag det oftast med sommaren när vi bodde i Sverige. Här i Spanien inte riktigt samma, hehe.. snarare det motsatta.

Här kommer alla känslorna på en och samma gång...

En väldigt träffsäker beskrivning av hur det ofta känns för mig, och då inte bara gällande svensk sommar. Att vara en känslomänniska handlar ofta om att balansera alla de olika sensationerna som väller in och igenom kroppen och knoppen utan nån större hänsyn.

Min bloggvän Monnah skrev ett inlägg, Gråtknark häromdagen, och hon beskrev lite om hur hon inte längre har lika nära till tårarna i och med klimakteriet, pga att hon numera är så stabil... och jaa, jag bara satt och gapade. Ja, alltså, skönt för henne, men...

Tänk vad olika det kan vara. 

Att kunna nämna stabila känslor och klimakteriet i samma mening känns väldigt långt borta för mig, haha.. och av nån anledning har jag nog tänkt att det är så för alla. 

Det fina med blogginlägg som tar upp känslor är också kommentarsfältet, hur olika personer beskriver de dom känner, och jag konstaterade att det vara blandad kompott av hur det kan upplevas. Och egentligen är det ju inte så konstigt då vi alla är olika individer.

Lyckost män, har jag tänkt ibland... dom bara glider genom livet utan några hormonella studsbollar, medan vi kvinnor tröskar oss igenom menstruationer, ägglossningar, graviditeter, klimakteriet and what not.

Jag gråter väldigt lätt, och ofta. Jag berörs av många olika saker, både fina och sorgliga.

 Jag kan se en överkörd duva på gatan och sen se dess partner traska runt bredvid, jag vet att dom lever i livslånga parrelationer och det gör mig så ont att se. Den maktlösa frustrationen som kan bubbla upp i mig över hon sköra deras liv är i en kaotisk storstad. Tårarna pockar på vare sig jag vill det eller inte.

Jag kan se en hemlös person med sin lojala hund, leva på gatan i misär, i alla väder och det kramar hjärtat både hårt och smärtsamt.

Jag kan se ett gammalt par som kärleksfullt håller varandras spröda händer på en långsam promenad, tänka på deras långa liv tillsammans, och känna en djup rörelse inom mig.

Att höra barn gråta triggar även min gråt. Nån moderskänsla som ploppar upp och vill ge sig tillkänna.

Jag kan också få en stark längtan i bröstet, till mina barn, eller till en annan tid och personer som då fanns i mitt liv. Detta kan triggas av en doft, eller en bild, eller nåt som bara påminner mig om det som var då och som inte längre är.

Samtidigt har jag lika lätt till skratt, eller en plötslig och stark känsla av glädje och välmående. En bubblande iver inom mig. Eller en väldigt stark känslostorm till någon eller något. Som en plötslig uppblossande förälskelse. Det kan vara en vackert löv, eller en fin scen mellan människor på gatan, eller vädret, eller en god maträtt...

Jag kan höra en favoritlåt i mina lurar när jag är ute och går och bara känna en stark känsla av att vilja dansa och sjunga där och då... jag måste liksom hålla i mig för att inte se ut som att jag tror att jag är i en musikal...

Tänk var härligt det vore dock ibland, att livet var som en musikal, haha...

"Oooh, nu kommer den där tonhöjningen i liveversionen av An American Trilogy med Elvis Presley, i kombo med blåsinstrumenten och trummorna.. "Oooh, glory, glory, hallelujah..."

En minut av euforisk dans mitt i folkmassorna :D.... nä. det går ju inte.

Farlig låt att lyssna på i lurar på det viset, hihi...

Ilska kan förstås också bubbla upp, likväl irritation och frustration. 

Men det här är ju bara sån jag är och alltid har varit. Det är liksom jag.

Det som däremot skulle få mig att känna mig orolig är om inte känslorna skulle komma (på en och samma gång...)

Om jag skulle känna apati, eller ett slags varande utan att bli berörd, eller gråta, eller skratta. 

Att vara stabil i känslorna är dock så klart inte detsamma som apati, men nu utgår jag från mitt eget perspektiv.

Jag kommer nog alltid att vara en gråtig, skrattig, sprallig eller överlag känslostark person, och klimakteriet och operationen gjorde det absolut inte stabilare, haha...

Harmoni däremot, det är en känsla jag tycker är viktig, och den välkomnar jag mycket och den får så gärna ta sin plats när den infinner sig.

Att känna harmoni, bara gå runt och mysa liksom, känna att allt puttrar på och är 100 % som det ska. Är det samma sak som att känna sig stabil? 

Jag har insett att även känslan av harmoni är något som kommer och går. Väver sig in i livet mellan alla trådar, ibland bara lägger sig mjukt medan den andra gånger måste få vänta på sig lite. Likväl, när harmonin väl infinner sig känns ju den lika stark som allt det andra.

Är ett på pappret friktionsfritt liv samma sak som ett harmoniskt liv, eller måste det komma inifrån? 

Jo, jag tror det.

 Och kanske det kan vara det bökiga när man är som jag ofta känner mig, en person som har väldigt lätt till olika känslor som känns så starka där och då. Men som sagt, jag har insett att det bara är sån jag är.

Men tänk om man ibland kunde liksom lagra eller spara en speciell känslosam stund. Plocka fram den verkligen på riktigt för att typ jämföra eller hur jag ska säga... Som små papperslappar i en glasburk på bordet. Både jobbiga och bra känslor.

 Hur kändes egentligen 10 minusgrader och promenaden från bussen  till jobbet där en gång i tiden i Sverige? Lämpligt att plocka fram en dag här med 38 gr och hög luftfuktighet kanske?

Vilken känsla skulle du isf plocka fram just nu? 

Ja hörrni, det är inte lätt att vara människa alltid och hänga med i livets svängar men jag hoppas att ni har en härlig söndag, harmoniskt och mysig på alla vis.

Jag har nu två lediga dagar framför mig och vädret ska var härligt septembrigt, 28-30 gr och sol. 

Joodå, här ska njutas <3 Och vilas :)

Här kommer alla känslorna på en och samma gång