Endast en knapptryckning bort...

Jag tänker ibland hur extremt mycket information som ständigt lagras i den digitala världen, cyberrymden...

På både gott och ont får man väl säga.

Ändå kan allt gå förlorat med en knapptryckning i princip.

På en sekund är det borta.

Poff!

Ja, åtminstone offentligt...

Jag som är född på 70-talet och levde dom glada tonåren under 80-talet har ju avsevärt mindre dokumentation om mitt liv och leverne då än vad dagens ungdomar har. Visst man kanske har kvar sin dagbok/dagböcker där man präntade ner sina tankar om allt och ingenting, eventuella skrivna brev från vänner eller familj, kanske ev "kärlekar", eller analoga pappersfoton men that's it.

För min egen del blev allt kvar i en kartong hemma hos pappa när jag var tvungen att flytta från mitt hem och nog kan jag ångra att jag inte fick med mig det för numera finns det överhuvudtaget inte kvar. 

Ja, sen kom 90-talet och vi  klev med stora steg in i internet-eran och allt dokumenterades alltmer frekvent i takt med den digitala utvecklingen. Jag började skriva blogg tex redan 2003 men under olika perioder.  Ja, sen kom Facebook och Instagram osv.. och jaa, vi vet ju alla hur det ser ut idag då exakt allt är dokumenterat i digitala arkiv.

I samband med att jag började skriva blogg öppnade sig en ny värld av vänskaper upp. Man fick bloggvänner, som sedemera kanske också blev FB-vänner eller IG-vänner. Med Instagram fick jag vänner över hela världen tack vare att jag hade en konto med mina hundar som huvudaktörer och även om jag idag inte använder varken FB eller IG lika frekvent så finns många kvar.

Med min nuvarande blogg har jag fått ytterligare bloggvänner, och vissa har jag mer kontakt med än andra förstås av olika anledningar. Det är fascinerande att man kan känna sig så nära en person man inte ens har träffat IRL, men så är det helt klart. Och det tycker jag är väldigt fint <3

Häromdagen nåddes jag av den oerhört sorgliga nyheten att en av mina bloggvänner, Carin, också boende i Spanien, har förlorat sin kamp mot cancern och nu inte längre finns ibland oss.

Hon och jag hade kontakt både via våra bloggar, men också privat via Instagram, då vi delade en del gemensamma upplevelser angående att gå igenom cancer och dessutom bo utomlands, och i våra fall samma land, Spanien. Vi har dock aldrig "träffats" IRL utan bara digitalt.

Jag blev oerhört ledsen när jag fick veta detta och man blir så smärtsamt påmind om hur skört livet kan vara, och ju faktiskt är. 

Hennes digitala kanaler är nu borttagna och jag har full förståelse för detta, men jag kan inte låta bli att dessutom tänka hur lätt en person liksom bara kan raderas ur ens värld, ja digitala värld då...

Med bara en knapptryckning så är allt borta, och jag hann inte säga farväl känns det som.

Jag är av förklarliga anledningar inte bekant med hennes familj men jag bara föreställa mig vad dom går igenom just nu. Det gör mig ont att tänka på och jag önskar de all styrka att ta sig igenom det.

Som tur är, är vi numera också bara en knapptryckning åt andra hållet... att kunna skriva en hälsning eller en tanke, eller också så klart för att kunna ringa och prata med våra nära och kära närhelst tanken faller på.

Hellre en gång för mycket än en gång för lite <3