Regntunga tysta gator

 

Tidigt i morse tog jag ut vovvarna på promenad. Klockan var runt 7.30, det var fortfarande mörkt och regnet öste ner. Mobilen låg hemma så fotot ovan är från en annan regnig dag :)

Vill man ha lugn och tystnad i en storstad som Bcn är tillfällena ytterst få, men en tidig söndagsmorron i ösregn är ett relativt säkert kort... vi mötte ett kärlekspar med armarna om varandra som gick och kuttrade och småpratade under ett paraply och jag kunde inte låta bli att småle för mig själv. Det såg gulligt och mysigt ut <3

Personligen njöt jag också av stunden. Jag och mina tre hundar som vandrande genom regntunga tysta gator. Tre små sniffande nosar som undersökte i lugn och ro. Mina ekande steg...

När vi flyttade hit 2016, från Sverige, var regniga, mörka dagar nåt jag absolut inte gillade. Herregud, vi bodde i Spanien liksom... solen skulle skina från en klarblå himmel varje dag helst tyckte jag. 

Naturligtvis skulle jag inte vilja ha regniga, mörka dagar 365 dagar om året men jag relaterar till dom på ett helt annat vis idag och kan som sagt verkligen uppskatta dom.

"Att vara i nuet och uppskatta det man har"  eller "gräset är inte/alltid grönare på andra sidan"  är ju väl använda och för all del kloka fraser ur flera avseenden, men är det verkligen alltid så enkelt?

Måhända handlar det om vad för typ av personlighet man är helt enkelt. Jag har nog alltid varit en ganska rastlös och nyfiken person och under mitt liv har jag rört på mig mycket. Vi har bott på många olika platser i olika typer av boende, jag har haft varierande jobbsituationer och vi har rest en hel del. Ur en negativ aspekt kanske någon skulle kalla det att vara rotlös eller "aldrig nöjd" men jag ser det inte riktigt så faktiskt.

Förändringar, att göra nya saker, utmana mig osv har nog alltid varit ett stort driv hos mig och det har också lärt mig en del om mig själv under resans gång. Den samhällskulturella ramen vidgas ständigt och få saker är längre nödvändigtvis svart eller vitt. Ålder och erfarenheter gör ju också sitt till.

Maken sa till mig i somras när han tyckte jag grottade ner mig för mycket i den kvalmig hettan 24/7 och allt därtill...

"Tänk på hur du ogillade vintern i Sverige, det mörka och kalla, snö, is... och hur du älskade dom varma somrarna här i början"

Och ack var jag försökte, samtidigt som jag kände ända långt in i kroppens kärna där jag satt mentalt fjättrad till den stora industrifläkten med svetten lackande, även nattetid inklusive isklampar i sängen..

"Ge mig det... alla dar i veckan tar jag det framför detta..."

Min italienske varmblodiga make däremot kände det motsatta...

"Jag tänker bara på snöskottning, skrapa rutor på bilen och mörker i flera månader så är det här så mycket bättre..."

("Hej dilemma!", om jag nån gång skulle vilja flytta tillbaka till Sverige....)

Och sådär är det ju... med erfarenheter i bagaget sätter man det i relation till olika situationer, och känslor och ser vissa saker i nytt ljus.

3-4 månader av kvalmig hetta 24/7 eller 3-4 månader av kyla och mörker... jaa, det är verkligen relativt...

 Och nånstans tänker jag därmed att det är viktigt att våga vidga sina vyer, att få vara nyfiken och faktiskt vilja uppleva olika saker. Prova att leva annorlunda och nytt. Utan att det nödvändigtvis ska innebära att man står med mössan i hand och skäms över att man inte nöjde sig med det man hade.

Sen finns det naturligtvis en moralisk kompass i detta.

Jag skulle aldrig lämna bort mina djur för att jag tänker att jag har tröttnat på ansvaret, eller hoppa över skaklarna och vara otrogen mot min man för att "testa nåt annat", som exempel. 

Naturligtvis är det inte alltid enkelt att vilja förändra. Många gånger spelar trygghet, praktiska orsaker, och också ekonomi in. Vad som  begränsar en kan vara ytterst individuellt och av olika grad.

 Och det är väl kanske då man måste vara insiktsfull och ändå uppskatta vad man faktiskt har och vara tacksam över det om man känner att priset för förändring inte är värt, eller risken för stor.

Jag är dock väldigt glad över insikter och lärdomar jag har fått under livets strapatser, och jag vet att jag förmodligen inte hade fåttt dom om jag inte hade följt min längtan eller nyfikenhet även om det inte alltid föll ut som tänkt.

Samtidigt är det också mycket jag inte har gjort eller gått vidare med pga av olika orsaker, och idag med facit i hand kan jag humma nöjt gällande vissa av dom "avhoppen" medan andra fortfarande känns tilltalande....

Flytten till Spanien var ju absolut ett stort och spännande äventyr som vi hade drömt om länge, och det har verkligen lärt mig massor. Vi flyttade hit framförallt för solen, värmen, pulserande stadsliv  och stränder...

... and look at me now...here I am...

Som lyckligast när jag traskar runt i kängor och flanellskjorta genom

 skog och berg, haha.. .

Jag minns också hur jag gapade förvånat till vår granne när hon sa att hon inte åkte till stranden här i Bcn under högsommaren...

"Jag tycker om havet, men inte strandliv.."

 Nu kan jag förstå det argumentet på ett helt annat vis idag ;) Jag gillar absolut havet, men kanske inte nödvändigtvis strandliv även om jag så klart nyttjar det.

Och dessutom kan jag med glädje se tjusningen i och njuta av en tidig morronpromenad genom regntunga tysta gator... ;)

Joodå, jag gillar sol också förstås, men i lagom dos :D