Innan skärmarna fanns
Året är 1996-ish.
Vi har precis köpt en SAAB 900 kombi i färgen Ocean green.
Den får t.o.m ett tjusigt namn...
Lucrezia!
Typ så här såg den ut, lånade en bild från nätet.
Lucrezia tog oss på många spännande äventyr... ja, ehum... både på gott och ont ska jag väl säga.
Några ggr valde hon att lägga av helt, mitt på motorvägen emellan Norrköping och Kalmar. Vi var på väg från Stockholm till Nybro vid tillfället. Det slutade med att vi fick bogseras av en vän hela vägen från Oskarshamn till Nybro, ca 10 mil, viket tog ett antal timmar förstås. Vi kunde inte heller åka hem till Stockholm som tänkt, då verkstaden hade bilen i beslag lite längre än planerat.
En gång fick vi stanna över natten på nån parkering vi i panik hittade längs med vägen, då hon bestämde sig för att tända alla varningslampor som gick att tända i princip. Vi hade varit i Italien och kommit hem sent på natten och Lucrezia hade stått på långtidsparkeringen vid flygplatsen. Vi fick helt sonika sova i bilen och väcktes på morronen av en väktare som knackade på framrutan och undrade varför en hel familj låg och sov i en bil på ett lite märkligt ställe...
Men vi tyckte Lucrezia var den finaste bilen man kunde tänka sig och jag minns fortfarande stoltheten när vi köpte henne. Vi betalade då 49.500 kr om jag inte minns helt fel... vi hade lämnat vår gamla ärtgröna VW golf från 1975 i inbyte så egentligen var hon lite dyrare.
Och som sagt, åtskilliga mil blev det med henne under dom ca 8 åren (1996-2004) hon levde med oss.
1996 var vår dotter 4 år och vår son 1 år gamla så just den bilen är väldigt knuten till dom tidiga småbarnsåren i våra liv.
Ord som skärmtid, I-pad, smartphone, mobiltelefon, skärmtittande, tictoc o.s.v finns liksom inte riktigt i agendan då, så vad sjutton gjorde vi på alla våra roadtrips för att underhålla våra barn??
Ja, för att inte tala om alla bussresor och ibland även tågresor som jag själv gjorde med barnen eftersom jag inte hade körkort.
Jomen i bilen vi hade ju en kassettbandspelare förstås. och en av dom kassetter som spelades jämt och ständigt var Gullan Bornemark.
Oj, oj vad många ggr man har skrålat med till ex denna sång tex :D
Jag såg nu att Gullan har lämnat denna världen vid 98 års ålder, tänk ändå vilka avtryck hon har gjort med sina sånger. Oundvikligen kom jag alltså att tänka på den där kassetten som frenetiskt spelades i vår Lucrezia. Jag blev alldeles varm i bröstet när jag lyssnade på sången ovan, och slungades tillbaka till en tid med tjoande barn och härliga roadtrips... Ja, för det mesta iaf... 😁
En tid innan skärmarna fanns.
Jag tänker ofta på det när jag numera åker tåg eller buss tex. Många små barn sitter i sin barnvagn med en mobil eller nån form av skärm framför sig, helt inne i den världen. Jag tänker på när jag färdades på samma vis med våra barn, och högläste pixiböcker eller nån akvitetsbok eller liknade, allt för att underhålla dom under resan. Kex eller rån brukade också få hänga med som lite muta...
Hade jag tyckt det var skönare om det då hade funnits möjligheten att sticka till dom mobiltelefonen och bara ha det lugnt och skönt i min egen tystnad?
Ja, det är svårt att säga, vi formas ju onekligen av den tid vi lever i... Nog hade det varit skönt emellanåt, men jag måste nog säga att jag är väldigt glad över att faktiskt har levt under en tid när skärmar och Internet fortfarande var i sin linda. Både för min egen del och våra barns. Man var liksom tvungen att interagera med barnen i alla situationer.
Visst, när barnen för sjuttioelfte gången ville spola tillbaka "Är du vaken Lars" i Lucrezia, kunde nog den tanken med skärmar till barnen ha varit väldigt lockande, haha :D Eller ibland när man skulle göra sig till och gå på restaurang tex... att få barn med massa spring i benen att sitta stilla är ju inte alltid det lättaste :D
Lånad bild från nätet
Gullan Bornemark och hennes visor kommer jag alltid att koppla till den tiden när våra barn var små, men förutom det lyssnade vi också på kassettböcker, vi hade flera Walt Disney minns jag. Eller så lekte vi lekar som att hitta rätt bilfärg, eller vägskyltar. Gissningslekar.
Ja, tiderna förändras verkligen. Och vi med den :)
Att hitta rätt bilfärg lekte jag också, och kassettböcker minns jag. Och rösten som i slutet av kassetten förklarade att det bara var att vända på kassetten för att höra sagan igen, att man inte behövde spola tillbaka bandet.
SvaraRaderaInnan jag lärde mig klockan och vad minuter innebar brukade tiden anges i Tom och Jerry-avsnitt. Dom var mina favoriter så genom att säga hur många Tom och Jerry-avsnitt det var kvar tills vi var framme fick jag en uppfattning om hur lång tid det var kvar
Hej Jossu!
RaderaHaha, ja då har vi liknande minnen :D
Det där med tid i avsnitt minns jag faktiskt inte om vi använde oss av men det är nog inte omöjligt :)
En tjusig bil med ett vackert färgnamn och dessutom många minnen. Jag minns att mina föräldrar hade en Opel Rekord i färgen "Sahara gold". Fint skulle det vara ;-)
SvaraRaderaNär vi körde med barnen lyssnade de på kassettband, ritade lite, läste eller letade efter gula bilar. Det gick alldeles utmärkt det med. Sedan är det självklart så att vi formas av den tid vi lever i och att den nya tekniken har förändrat för både stora och små. Dock tycker jag det är skönt att våra äldsta barnbarn som är fem och ett halvt samt nio år varken har iPads eller mobiltelefoner. Nu är det nog nästan så att lilla S snart är ensam om i sin klass att inte ha en mobil så det blir lite av en balansgång. Snart dags tänker jag men deras föräldrar har prioriterat uteverksamhet och att leka så här långt.
Kram och god fredag!
Hej Znogge!
RaderaHaha, ja eller hur ;) Sahara Gold lät ju också tjusigt värre :) Vår Golf vi hade innan kallade jag ju ärtgrön, men i lite finare maner är det då "Sugar pea green" kanske :D
Ja, det känns som att vi har liknande minnen, vår dotter var dock väldigt åksjuk så det var alltid lite problematiskt med att rita eller läsa tex, då kunde det bli en tvär gir till sidan av vägen för att jaa "ta frisk luft"...
Nuförtiden är det väl lite det som är dilemmat, även att man själv gärna väntar med tex mobil för barnen, så är ju påtryckningar utifrån så stora, tex i skolan osv, så nog är det en balansgång! Fint iaf att föräldrarna har prioriterat andra aktiviteter och lyckats skjuta på det så länge som möjligt :)
Desamma till dig!
Kram!
Precis, skrev om det häromdagen som du ju vet. Skärmar.
SvaraRaderaK föddes 96, och vi tog låååånga bilresor då med. Och för att inte tala om att vi flög långt. Men vad jag minns var det aldrig ngt problem med henne i bilen/flyget. Flög vi laddade jag upp med klistermärken, pysselböcker etc. I bilen lekte vi "gul bil" om ngn såg en gul bil fick man en massa poäng, haha. Sånt. Sen hade vi nog med små böcker etc hon kunde läsa, men mest pratade vi nog. Iaf fanns inte tillstymmelse till skärm. Precis som Jossu skriver ovan, när K undrade hur lång tid det var kvar på resan sa vi " det är ungefär två Dragon tales" kvar, haha. Det var barnprogram hon gillade och de var en halvtimme långa. Så vi mätte tiden i Dragon tales, hihi!! men jag minns noll och inget om att det var jobbigt någonsin. Inte heller på restauranger, fanns det papper och kritor var det bra. Ofta kunde vi spela tre i rad också innan maten kom.
MEN ja, du skriver om musik också ... HAHA. Jamen ja, på den tiden fanns ju kassettspelare i bilarna, och visst spelade vi mycket musik som K gillade, absolut.
KUL inlägg!!
Ha en fin helg. KRAMAR!!!
Hej Annika!
RaderaJa precis, det väckte lite tankar om just detta :)
Jag minns när vi flög SAS, vilket vi gjorde väldigt ofta, då fick vi alltid nån pysselark med klistermärken ombord, ibland pennor och block också, mina barn älskade dom där grejerna :D
Jag minns inte heller att det var jobbigt, utan bara nåt som var liksom om det nån gång var kinkigt. Man visste ju inget annat :D Som sagt i bilen kunde dottern bli väldigt åksjuk, så då var musik eller sagor väldigt bra, alternativt leta bilar i rätt färg utanför för att hålla blicken still någorlunda :)
Detsamma till dig!
Stor kram!!