En frihet jag saknar och en Kopparhatt (del 2)

 


Efter 10 år som utlandsboende ruckas ju parametrarna man har, eller kanske hade en gång i tiden.

Mycket omvärderar man, men dessutom har man också utvecklats och förändrats som individ. Visserligen är kärnan alltid intakt, men pga av alla lager som läggs utanpå kärnan under livets olika faser, av olika anledningar så kanske man inte alltid egentligen vet vad man verkligen känner och tycker utan bara kör på.

Nu kan jag ju bara tala för mig själv naturligtvis, men nog inser jag att mina värderingar har omstrukturerats på många vis. Jag anser dock att just mina år utomlands har hjälpt till mycket i att skala av lager för att verkligen nå in till kärnan av vem jag är och vad jag faktiskt tycker om och uppskattar i livet.

Frihet tex....

Vad är det ens? Är det nåt som finns inom oss, eller är det bara något som kan skapas utifrån, beroende på den kontext vi lever i?

Tankar och känslor påverkar, helt klart. Det är lätt att linda in sig i en snårig tankegång och därmed fastna i en känsla av instängdhet. 

Jag tänker inte anlysera detta på ett djupare plan just nu, men det är något jag har tänkt på mycket senaste tiden och jag har en del tankar kring det som får komma fram nån annan gång.

Något jag slås av varje gång jag åker till Sverige iaf är hur fri jag känner mig där rent fysiskt.

Den fantastiska naturen som är vidöppen för alla, att liksom kunna leva i symbios med naturen alla tider på året. Variationen som finns och lättillgängligheten.

Och framförallt utrymmet. Det finns verkligen plats för alla.

Och bara en sån simpel sak som att kunna grilla utomhus, överallt finns eldstäder som kan nyttjas, och som sagt, ingen som helst trängsel.

Eller att slå upp ett tält på nån fin plats en natt.

Här är det absolut inte så. 

Glöm att kunna grilla på en strand eller i bergen, eller tälta på nån fin plats ute i naturen, det är totaltförbjudet.

När det stora naturreservatet Colleserola här var stängt i nästan ett år pga svinpesten fanns det liksom inte så mycket annat att nyttja här kring Barcelona (alltså i bemärkelsen naturområden). Dom parker som finns inne i stan är så klart fullproppade av människor och likaså stränderna. 

I Sverige känner jag hur jag kan andas, verkligen ta djupa andetag... luften är frisk och ytorna oändliga.

Jag mår så bra av det och det är enkelt att tanka energi. En energi som är livsviktig för mig!

Det är en enorm fysisk frihetskänsla som indirekt kopplas ihop med hjärnan och också blir en mental frihet. När jag känner "hemlängtan" är det utan tvekan några av dom saker jag mest saknar.


K arbetade denna dag på kontoret i Köpenhamn, så vi bestämde att vi tar en liten kortare tur bara ner mot havet i stan, Sibbarp. 

Grillning ute stod på menyn...



Sonen på väg ner i källaren för att hämta grillkol att ta med :)




Detta påminner mig mycket om Öland, pga av Öresundsbron i bakgrunden förstås. På Öland är det ju Ölandsbron som alltid syns i kulisserna.

Det växte massor av havtorn fortfarande men vi plockade inget denna dag.











Svanarna var så vackra där dom lugnt simmade omkring <3






...och havet såg ut som en oljemålning med dom fina skiftningarna.

Vi slog oss ner vid en av eldstäderna där på stranden och elden kördes igång...



 Att sitta vid lägerelden känns som en mänsklig drift som går långt bak i tiden....

 När jag växte upp spenderades åtskilliga kvällar tillsammans med vänner och familj runt en eld, vid någon sjö vanligtvis, där vi grillade och umgicks.



Köpenhamns silhuett på andra sidan av Öresund



"Farmor" och lilla Ärtanpärtan Märta :) Kärt barn..osv ;)

När vi hade mumsat i oss alla grillade korvar blev det förstås lite termoskaffe och Ballerinakex med chokladsmak, klart man passar på when in Sweden...

Ja, jag kan säga att det var ingen ände på allt snaskande som jag förlustade mig med, hehe...

Efter några härliga timmar vid havet skulle vi möta upp K som hade slutat jobbet, vid tågstationen.

Och när det är fredag vet vi ju alla vad som serveras till kvällsmiddag...




Jamen så klart... en riktigt frodig tacos-middag förstås!



Kvällen avslutades med att vi tittade på en svensk film, "Stormen", på Netflix. Ingen av oss gillade den särskilt mycket ärligt talat, och vi kände att vi kunde relatera exakt 0 % till karaktärerna.

Helgen var ju även K ledig så nu hade vi utflykt planerad både lördag och söndag :)

Lördagen begav vi oss till det vackra naturreservatet Söderåsen och Kopparhatten.



Myskänslan här när man är på väg <3



Vi laddade med lite varma drycker innan vi gjorde oss redo för lite hike uppåt. 

"Vart är min?" undrade Märta...




Här vid sjön fanns det också eldstäder för att kunna grilla, och där var det många familjer som satt. Det gjorde däremot inte vi just denna dag :)




Dessa vackra höstfärger... <3 Kunde inte se mig mätt...

Så redo! :)




Jag kände mig väldigt "hemma" här då det till viss del påminde lite om mitt kära Collserola här hemma, minus höstfärgerna då :D

Men just det där med att gå uppåt i terräng och på slingrande skogsstigar <3





















Idel glada miner på denna vackra hike <3




Hiken genom skogen var ca 4 km och gick uppåt mot Kopparhatten som alltså är en litet berg med magiskt fin utsikt över dalen.




Otroligt vackert verkligen, och det går absolut inte att göra det rättvisa på endast foto, man måste vara där helt klart.









Gissningslek... hur många träd? ;)... har ej svaret dock :D





Snart uppe!






Vyerna uppifrån toppen <3 Inte jobbigt alls att titta på...






Facetime med maken igen :)






Kopparhatten känns som ett perfekt namn...



Våra långa skuggor i den vackra eftermiddagsssolen




Lilla familjen <3
















Ja, vad ska man säga mer än att, om du befinner dig i Skåne under hösten... Åk dit!


Väl hemma igen blev det ett litet "mellanmål" i form av smarrig räkmacka...




... och en omgång board game, Ticket to ride.... superkul!






Det byggdes tågrälsar mellan amerikanska städer :)

Och eftersom det var lördag avslutades kvällen med Idol och såklart efterlängtad kebabpizza!!




Så märkligt att tänka att det redan har passerat en vecka till sen dess... men så är det med det!

Ha en fin helg!!

Del 1 av min Sverigeresa kan du läsa här







Kommentarer

  1. Visst är det så att vi delvis förändras under resans gång. Jag misstänker att både ålder och erfarenhet har en betydelse. Kanske blir man mer medveten om vad som är viktigt.
    Jag kan förstå din känsla och hur du känner dig när du besöker Sverige. Vår allemansrätt är unik och vi har tillgång till en fantastiskt vacker och ren natur. Här är inte den trängsel alls som det är i andra länder och storstadsregioner.
    Så många fina bilder både från grillningen på Sibbarp och vandringen vid Söderåsen. Dit var vi på väg i somras men det blev inte av. Får stå kvar som ett utflyktsmål i vår istället.
    Ser att Märta har god smak för hon har likadant regntäcke som våra hundar har.
    Klart att ni skulle njuta av både räkmackor, tacos och pizza, fast just kebabvarianten hade inte hamnat på min tallrik ;-)

    Kram och god lördagskväll!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Znogge!
      Jo, ålder spelar också roll, det håller jag helt med om. När vi flyttade var jag 44, nu är jag 54 (1 månad till :D), ett decennium som kanske påverkar oss ganska mycket, speciellt oss kvinnor. När vi flyttade hit älskade jag värme, allt över 30 gr var dröm för mig, haha... Nu, med cancern och klimakteriet i bagaget mår jag jättedåligt av kvalmig värme, och känner mig väldigt blockerad under den spanska heta och lååånga sommaren. Vintern däremot är fantastiskt skön och det får gärna vara kallt.
      Men visst är det unikt i Sverige med allemansrätten, och man känner sig väldigt fri, något jag aldrig reflekterade över särskilt när vi bodde där, det var så självklart.
      Tack, vi hade härliga dagar, och jag rekommenderar verkligen Söderåsen, och nu i höstfärger var det verkligen så vackert.
      Jasså, minsann, är det det turkosa Hurtta-täcket då gissar jag :) Hon har även ett rutigt täcke, det hon har på sig vid Sibbarp :)
      Vi njöt, jag lovar, och just kebabpizza är svårt att få tag på här så det fick det bli ;)

      Detsamma önskar jag dig! Kram tbx!!

      Radera
    2. Ja, det turkosa. Hurtta brukar ha bra saker.

      Radera
    3. Ja dom har ju det, och är dessutom välanpassade för det nordiska vintervädret. Sonen undrade lite om vad som vad lämpligt som vinteroutfit för en liten italiensk malteser i Sverige, och jag tänkte direkt på Hurtta :) Dom hittade detta lilla fina täcke second hand dessutom :)

      Radera
  2. Jag tänker att frihet är olika för oss alla. Finns ju den grundläggande friheten att få göra våra egna val t.ex. Men för mig är Sverige ett land jag mig väldigt ofri i. Jag tror att vi tolkar friheten utifrån våra behov. Du behöver rörelsefrihet i naturen - det erbjuder Sverige. Jag behöver något annat (för jag har den rörelsefriheten här) och det jag behöver utöver det erbjuder inte Sverige. Lite bränsle för din fördjupning i frihet en annan dag kanske :) Mysiga dagar! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anna!
      Ja precis, jag håller med dig helt och hållet :) Frihet är olika, och är ju också mycket en känsla av vad för behov man har. Förstår dig precis, och det är något jag också har tänkt på, Sverige bjuder på en typ av frihet tex rörelsefrihet i naturen och det är något jag saknar här till viss del. Nu är ju tex Collserola öppet igen och då känns det lättare förstås men det fick mig verkligen att tänka till under tiden det var stängt. Jag är nyfiken på vad exakt som får dig att känna dig ofri i Sverige, jag har ju tankar även i det perspektivet :) Tack för ditt bränsle (input) <3
      Ja, det var väldigt mysiga dagar <3
      Kram tbx!!

      Radera
  3. Jag kan verkligen relatera till dina tankar när det gäller detta! I USA finns ju stora ytor och fantastiska nationalparker som alla får besöka, men allt är alltid strikt reglerat. Vad man får göra, när man får göra det. Att vara fri är en känsla, inte bara ett begrepp. Frihet under ansvar är ett av mina ledord. Inte bara då barnen skulle "uppfostras", utan även för mig själv. Jag påminner mig själv om att jag inte behöver göra något bara för att jag får det, men känslan är härlig. Jag märker att denna frihet inte längre kan tas för given, det är mycket som har förändrats de senaste kanske tio åren (bl a då allemansrätten kanske inte har förståtts riktigt). Jag känner mig också ofri av att jag inte kan röra mig utan att "någon" vet precis vad jag köper, när jag köper det eller ibland vad jag ens pratar om i ett samtal. Det är irriterande och ibland läskigt också.
    Dina underbara, fantastiska bilder gjorde mig glad idag. Kram på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Monnah!
      Vad fint att du kan relatera, och du kan ju också jämföra från USA som ju trots allt som du säger har enorma ytor och vackra naturområden. Precis, just att allt är så strikt reglerat, det är ju lite samma här, även om det finns en viss kutym att inte alltid följa alla regler som är, låt oss kalla det social olydnad aka sociala koder...
      Frihet under ansvar finns inte riktigt här och det är nog mycket pga att vi är så enormt mycket människor som ska samsas på samma ytor, då måste det regleras om det inte ska bli helt lattjolajban.
      Det må vara så att det även har ändrats i Sverige, ja mycket har ju ändrats i världen överlag och det du nämner om att "storebror" har koll på allt är ju väldigt markant just i Sverige tycker jag.
      Vad glad jag blir att du uppskattar mina foton <3
      Kram tbx!!

      Radera
  4. Jag är helt med i ditt frihetstänk. Känner mig så låst här och funderingarna går mer och mer till Skåneland. Sitter faktiskt och funderar på ett inlägg om det. Fint med bilden på alla träden. Kul med ett sånt pussel! Kramar Marika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Marika!
      Jag kan tänka mig att du förstår, och jag inte förvånad över din längtan till Skåneland <3 Det är en fantastisk del av Sverige tycker jag på många vis :) Oooh, ser fram emot ditt inlägg om det!!
      Ja, alla träden var så coola :D
      Inte för att vara sån, hihi, men det var ett strategispel, inte ett pussel :) Man byggde tågförbindelser Väldigt roligt var det dock och tog några timmar att spela :)

      Kramar!!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Barn av vår tid?

En hommage till svunna tider

Nya tider och flytt