Kommer rummet att räcka till?

 Veckan som kommer nu kommer jag att spendera i Sverige/Skåne tillsammans med dom här finisarna, eller ja, inte dottern (i svart tröja) tyvärr då hon inte kan följa med pga nytt jobb, men likväl dom andra två, sonen och min fina "svärdotter" <3

Dessa foton är från i våras när vi var där, och det var verkligen en helt fantastisk vecka <3

Jag och dottern pratade om det häromdagen, hon har varit iväg på en hel del resor det här året... Gran Canaria, London, Biarritz i Frankrike, Bilbao i Baskien, Lissabon i Portugal och så resan till Köpenham och Skåne som hon, jag och hennes två små vovvar då gjorde... och utan tvekan var det den här resan hon satte som nummer ett i topplistan.

Dottern har varken varit i Köpenhamn eller Malmö, ja faktiskt inte i Skåne överhuvudtaget så det var nytt för henne och en fin upplevelse i sig. Hon älskade både Köpenhamn och Malmö, ja även Österlen förstås där vi spenderade en dag också:) 

 Det vi konstaterade båda två är ju dock det faktumet att vi helt enkelt fick vara tillsammans allihopa och bara ha det så toppenmysigt på alla sätt och vis, gav just den resan en ytterligare dimension.

Ja,den veckan var verkligen 100 % energi-boost och jag ska erkänna att det var ett riktigt mentalt bakslag när jag kom tillbaka hit till Barcelona. 

Jag var otroligt ledsen och nere, kände mig väldigt vilsen i tillvaron och för första gången sen vi flyttade hit till Spanien började jag ifrågasätta om jag ens var på rätt plats längre...

Så här med facit i hand vet jag ju att mycket har påverkat förstås. Det har varit ett komplext år, med hög både fysisk och mental stress, och sen den övermäktiga sommaren på det. 

Samtidigt vill jag verkligen inte klaga, nu sitter jag här och mår bra och är frisk och så är det väl... när man har lite distans till saker och omständigheter kan man se det ur ett annat perspektiv. Lite "nyktrare" om man säger så...

Sonen kunde inte heller komma hit pga att han har haft sommarjobb på Ikea (han pluggar till byggingenjör på Lunds universitet annars) och så är vi helt plötsligt framme i november redan.

Nu är han på sista året på sin utbildning dom har extremt mycket att göra för närvarande, och det är oerhört intensivt. Han har knappt hunnit med att ringa senaste månaderna (vi brukar ringa och prata flera gånger i veckan) men idag hann vi pratas vid en timme iaf. 

Och oj, vad det är mycket man vill hinna säga och prata om, haha :D

Visst, vi skriver varje dag i familjenchatten men det är inte riktigt samma sak :)

När jag tänker på vår familjerelation är det som att jag ser ett stort rum framför mig.

Ett varmt, härligt och kärleksfullt rum med högt i tak, där vi har nära till både skratt och allvar. Ett rum där vi kan skoja om mycket och samtala om precis allt och ingenting.

Det är det absolut finaste och mysigaste jag vet att hänga med våra barn, och vi har ju alltid bott antingen tillsammans, eller väldigt nära, både i Sverige och här i Barcelona. När sonen flyttade till Malmö för studier var det en stor omställning för oss alla även om jag till 100 % anser att han gjorde helt rätt beslut :) Inget snack om saken! Han stortrivs med livet och studierna och i slutändan är ju det absolut viktigast, att ens barn mår bra och känner att dom har ett berikat och stimulerande liv på sina egna villkor <3

Men ja, när vi då träffas blir det där rummet verkligen uppfyllt av allt. Det liksom bara proppas av alla känslor, samtal och skratt. Allt blir stort och tar känslomässig plats, även dom till synes små stunderna eller upplevelserna.

Det är absolut mitt favoritrum att vara i. Och så tror jag vi alla känner <3

När vi hade pratat klart idag kändes det så fint att säga att "vi ses nästa vecka, då får vi prata mera om det, och detta, och det där..." och jag kände ett varmt pirr i kroppen.

Kommer rummet ens räcka till tänkte jag för mig själv med ett skratt. Ja det är knappt.

Som väl är kommer familjen vara samlad i hela tre veckor vid jul och nyår här i Barcelona, och det är ju faktiskt inte så långt fram i tiden :) Jag vet hur mycket sonen och hans sambo längtar hit, så det känns fint att ha att se fram emot <3

Det här lilla bloggrummet kommer det följaktligen att eka tomt i ett tag då jag kommer att vara fullt upptagen med dels så klart ovan nämnda saker... samt mumsa räkmackor och sonens goda våfflor, dricka svenskt kaffe, lyssna på lokalradio med ev novemberregn smattrande mot rutan, frossa i saltlakrits och annat smått och gott... så jaa...

På återhörande!