Jag skriver och jag skriver
Jag smuttar på mitt örtte och ångorna får mig att tänka på mina hundar. Jag funderar på varför?...
Dottern har köpt teet på Rituals och vi läser på innehållsförteckningen, salvia, jasmin...rosmarin...
Aha, då vet jag varför... det är rosmarinen förstås!
För det finns en stig som alltid sätter saker i perspektiv och där rosmarinen växer i drivor längs med kanterna. Och när hundarna nosar runt där sitter doften alltid kvar i deras päls efterråt...
Tänk ändå vad fint <3
Jag vaknade på måndagsmorronen i lite missmod. Halsen värkte oroväckande. Rösten kraxig och jag kände mig trött. Fysiskt trött... vilket jag nästan aldrig gör.
Skit tänkte jag. Ska jag bli sjuk nu? Mest av allt hade jag bara lust att dra täcket över huvudet igen, men mina lediga dagar är värdefulla och kan inte sovas bort på några villkor.
Rosmarin-teet hade redan satt min agenda. Vi skulle upp till rosmarinstigen och vattenfallen.
Jag behövde dock ta tåget för det, och när jag känner mig trött känns tågresan väldigt jobbig. Men för att komma till B behövde jag göra A helt enkelt.
Tänk att bara hoppa in i en bil utanför dörren tänkte jag för en stund, sllippa trängas med en massa människor när man inte har lust alls, men bet ihop och gick till tågstationen.
Och jag skriver massor där på morronen.
...om hur speciellt det känns att få tillbaka sitt hår efter att ha tappat det pga skitcancer, men att det kan man bara förstå om man har varit där själv kanske...
...om hur jobbigt det känns att jag inte har fått ledigt på julafton, jag som aldrig nånsin har jobbat en julafton och i år drog jag nitlotten...
..om att saker inte alltid är så lätt som man skulle önska... om skuld och skam som kan bottna i så mycket... att var lojal mot en eller flera personer man älskar kanske automatiskt innebär att såra en annan eller andra man också älskar...
...om att jag snart fyller 54 och inte alls tycker det är särskilt kul att bli äldre och klokare men samtidigt borde vara tacksam över att faktiskt vara här vilket jag ju för det mesta är såklart, och därmed borde skämmas över att tänka negativt... men ja, tiden, den tiden... den gör sig ständigt påmind i sin hissnande framfart...
...om hur sjutton ska jag hinna med allt jag drömmer om?
...om att jag önskar att jag kanske var en sån som målar istället för att skriva, då skriva ibland känns så oerhört blottande och sårbart...
...om att vissa dagar känna hur lätt det är att se glaset halvfullt men så kommer dagar när det känns definitivt halvtomt istället och att det är mänskligt och fullt tillåtet...
...om att jag ibland önskar att jag inte var sån känslomänniska utan mer strukturerad, välplanerad och alltid helt i fas med mina tankar och drömmar...
Om att...
Och så släpper mitt tungsinne...POFF!
Som en ballong som swoshar ut luften.
Bergen.
Stigen.
Rosmarin.
Solen.
Mina hundar
För som vanligt sätts allt i ett helt annat perspektiv när jag ser dom vackra böljande bergen torna upp sig framför oss.
I ett helikopterperspektiv ser jag mig plötsligt själv som en liten prick, inte obetydlig men inte heller i alltings centrum.
Den mäktiga, vackra naturen som liksom puttar mig ur huvudet och tillbaka in i kroppen...
Jag veeet, jag har sagt det förut och jag säger det igen, men det kan aldrig nog understrykas...
Naturens magi är outstanding!
Och jag tackar också universum för mina hundar som ju vill och måste gå ut och som får mig att dra iväg, först och främst för deras skull den här dagen, men som i rakt nedstigande led även gynnar mig själv.
Ljudet från dom porlande vattenfallen får mig alltid att tänka på liv...
Vatten = Liv
Små klickar av höstfärger...
Dolly, min trogna lilla vän på fyra ben <3
Och allt det där jag skriver i huvudet känns plötsligt så obetydligt och irrelevant, som att det är totalt ointressant egentligen, för någon annan.
Ja, jag skriver och jag skriver, ofta och mycket, men det är långtifrån alltid tankarna direkt appliceras ner och vidare ut i handen för nedpräntning då jag allt som oftast grips av tvivel för det som snurrar i skallen, och inte ser hur det skulle vara intressant för nån annan.
Att skriva är blottande, ibland också känslomässigt sårbart...och det vill jag att det ska vara för min egen del, men det är en ständig balansgång med man vill dela och inte, så är det ju oundvikligen.
Tisdagen vaknade jag återigen med knivar i halsen.
Attans!
Inga pulshöjande aktiviteter fick hamna på dagens agenda kände jag och tog istället metron ner till stranden där dottern bor.
...och jaa, vad säger man? En helt otroligt fin dag helt enkelt som inte går att klaga på överhuvudtaget <3
Vägen från metron till stranden via hamnen...
...och så lite höstighet mitt i allt det "somriga" :) Det bästa av alla världar helt enkelt!
Ja, och idag är det onsdag, halsen spökar fortfarande men jag har jobbat iaf.
Och vet ni! När jag kom till jobbet (hemmakontoret) och öppnade min mail så hade jag fått ledighet på julafton trots allt!! (Efter en del tjat...)
Och...på min födelsedag som jag inte ens vill fira, haha :D
"Christmas miracle <3" skrev barnen i vår familjechatt, och jag kan bara hålla med <3
Nu hoppas jag bara på att det här halsontet går över, inatt hade jag svårt att sova pga av det men det känns lite fjompigt att gnälla över haha, jaja.. :/
En härlig höstbukett fick följa med hem från bergen iaf, så nu doftar det rosmarin även här hemma <3
Klart man får gnälla när så behövs. Ofta så händer det något då. Att man får ledigt på julafton t ex hahaha! Och vet du jag satt här och var ledsen över att någon verkar ha blockerat mig på sms så att jag inte kunde berätta om en bortgång. Så nu när jag tittar igen har personen svarat mig och tackat. Magi! Kramar Marika
SvaraRaderaTack Marika! Jaa, det får man ju nån gång ibland såklart, jag känner mig dock alltid så infernaliskt dålig som människa när jag gnäller, de finns ju så otroligt många som har det sjukt mycket sämre än vad jag har det kommer jag alltid till i tanken...
RaderaVad skönt att du fick svar på ditt SMS <3 Magi helt klart, eller christmas miracle där med kanske? ;)
Kramar tbx!!
Hej Sara! Vilket otroligt vackert och ärligt inlägg! Tack för att du delar dina tankar så öppet. Jag verkligen känner med dig när du beskriver den där törsten efter att skriva, men också rädslan att det man bär inom sig kanske inte är “intressant” för någon annan. Det du skriver om rosmarinte, hundarna, bergen och naturen känns levande och tryggt, samtidigt som det är djupt.
SvaraRaderaDu har också all rätt att vara stolt över att ha kommit tillbaka från din cancerresa!! Det är så stort och modigt att du vågar skriva om det. Och även om du tvivlar ibland, så tror jag att dina ord betyder mer än du tror för dina läsare. Hoppas halsen blir bättre snart och att du får många fler av de där stunderna där du kan fylla sidor med det som snurrar där uppe.
KRAM till DIG! Anna
Tack fina du <3 Ja, det är ett ständigt battle man för med sig själv, vad man vill dela och inte :)
RaderaJag vet att du förstår mig till fullo där då vi ju båda har gjort den resan <3
Tack igen, hoppas att halsen kurerar sig asap, så segt att vara halvsjuk typ :D
Stor kram tillbaks till dig kära Anna <3
Jag vet inte om det är mindre blottande att måla. Det beror naturligtvis på vad som hamnar på konstverken! Jag älskar dina personliga texter och att få följa med på dina tankepromenader. Att du visar på den komplexitet det innebär att vara människa. Att du delar med dig av också sådant som skaver.
SvaraRaderaGrattis till din lediga julafton, toppen! Och födelsedagen som du inte vill fira, men ändå är glad för (som jag tolkar det). Själv firar jag gärna. Bryr mig inte om att åldern blir ett allt större tal för varje år. Alternativet lockar inte.
Jag förstår att du älskar dina rosmarinturer och hoppas att du snart mår bättre igen. Skickar varma upp uppiggande kramar!
Gomorron Monnah!
RaderaMaken målar ju, och han kan ändå kamofluera på nåt vis känns det som, folk får gissa lite mer typ :D Fri tolkning...
Skriva är lite mer har man sagt A får man säga B, iaf är det så för mig. Men det kan säkert vara olika förstås hur man upplever det :)
Tack för dina fina ord angående mina texter, det värmer jättemycket och jag suger åt mig <3 Att dela med sig av sånt som skaver är ju en balans, jag är inte förtjust i gnäll, samtidigt som jag inte heller vill framstå som att allt alltid är guld och gröna skogar, haha... jag tycker också det är viktigt att tillföra ett djup i min text för att det ska kännas "jag"... men det är väl det som är det fina, att få fnula lite på sin text helt enkelt :)
Jaa, jag blev så glad över min ledighet på julafton, verkligen! <3
Födelsedagar, jaa, alternativet lockar absolut inte så det är ju ett bra sätt att se på saken, men det är också en påminnelse om tidens gång som jag inte riktigt förlikar mig med, jag är likadan med mina djur...vill inte bli påmind helt enkelt :/
Tack igen för pepp, jag är nog kraxigare än dina hönor just nu :D!
Stor kram tbx!!
Visst är det en balansgång med vad en vill och kan dela med sig av. Därför jag samtidigt som jag bloggar även skriver en bok, där kan jag skriva mer fritt och hänga upp det jag vill berätta på karaktärer istället. Det är kul och ett för mig väldigt bra sätt att få skriva av mig. Underbart besked att du fick vara ledig på julafton! Kramar
SvaraRaderaGomorron Anna!
RaderaJa det är det verkligen, och självklart tänker jag inte att allt måste, eller överhuvudtaget ska delas, men för mig är det viktigt att mina texter förmedlar ett djup iaf :) Sen som sagt, ibland får man bara en känsla av att allt är sagt och jag inte har nåt ytterligare att berätta, men det är väl mänskligt tänker jag :D
Att skriva en bok skulle jag gärna göra, men då skulle jag nog inte driva min blogg då jag helt enkelt inte har tiden för båda, och inte heller den mentala energin så som min situation är nu iaf :)
Tack, blev så glad för det beskedet om julafton!!
Stor kram tbx till dig!!
Det är lika spännande och läsvärt var gång du skriver ett inlägg så fortsätt alltid skriva… Du skriver så målande att det nästan är så att vi som läser också kan känna rosmarindoften. Visst får man gnälla lite ibland, det kan nästan kännas skönt även om man vid närmare eftertanke inte har så mycket att gnälla över… Så härligt att du nu fått julaftonsledigt. I många år gick jag på ett sådant schema att jag någon gång fick jobba just julafton och jag tror många gånger att de som var hemma tyckte det var värre än vad jag gjorde. Det blev en speciell känsla på sjukhuset när det var jul…
SvaraRaderaGomorron B-M!
RaderaDu anar inte vad glad jag blir över dom orden, och det är precis den känslan jag vill förmedla <3
Jo, man får väl gnälla lite nån gång ibland men jag gillar inte att känna mig gnällig då jag vet att det finns såå många människor som har det så oändligt mycket värre men allt är ju relativt.
Jaa, jag blev så glad för min julledighet, och såklart barnen också trots att de är vuxna :D
Precis som du säger var det nog dom där hemma som led mest när du var tvungen att jobba men ni hade det säkert mysigt på sjukhuset också kan jag tänka mig :)
Tack igen för dina ord! Stor kram!!
Halloj!
SvaraRaderaTycker det är fint att du delar dina tankar och det är underbart att läsa tycker jag.
Jag gillar inte heller och gnälla men ibland så rinner bägaren över och då känns det faktiskt lite skönt att få gjort det.
Det där med att dela med sig och blotta sig har vi ju kommit fram till förut att vi är lite olika i där. Men när jag fick skitcancern så ville jag bara det.
Du har så fantastiska stråk att rasta dina hundar och dig själv 😀. Två mysiga och härliga dagar fast halsen krånglar. Hoppas nu att det ger med sig för det är inte kul att inte känna sig helt 100.
Grattis till din ledighet också, så skönt.
Jag har inga problem med att bli äldre och gillar födelsedagar även om vi inte firar de med pompa och ståt jämt.
Ha en bra torsdag.
Kram Carin
Gomorron Carin!
RaderaTack fina du för dom orden, dom värmer :)
Att gnälla måste man få göra, att sen skriva om det är väl en annan sak, samtidigt som det nog är skönt att se att alla har sina stunder och att allt verkligen inte är perfekt jämt :D
Jag förstår absolut att du vill skriva om din (skit)cancer-resa, alla måste vi hitta vårt eget sätt att hantera en sån tuff situation som det ju är <3
Jag är så glad över våra promanadstråk, verkligen, och skulle nog gärna bo där upp också, samtidigt som det är fint att ha nära till havet också :) Ganska nära iaf.
Kraxig och hostig är jag fortfarande, och halsen skaver men vi får hoppas att det går över snarast!
Skönt att du gillar att bli äldre :) Och det ska vi väl vara glada för om man tänker på alternativet :)
Desamma till dig Carin! stor kram!!
Nog får du gnälla, gnäll du. Du är ju ändå i grunden en sådan positiv person. Yes, Sara, yes!! Naturen!! Den är det bästa balsam som finns. Tänk att den fick dig att må så mycket bättre. Men så är det ofta, naturens kraft är helande. OCH tack och lov att vi har den, att den finns tillgänglig. Underbara bilder av underbart stråk.
SvaraRaderaSå BRA att du fick ledigt på julafton. Jättebra. Så fin text, Sara, så fint skrivet. Och jag blir ju nyfiken på teet från Rituals nu. Köper deras krämer, och doftljus. Men aldrig köpt te. NU blir jag sugen. Kramar!!
Haha, tack Annika! Jo det måste man ju få göra trots allt, trist att skriva om det bara ,) Men jaa, du vet, det vet jag, hur naturen verkar... magi varje gång, så är det bara :)
RaderaEtt underbart litet hörn av världen är det verkligen <3
Jag blev såå glad för ledigheten, och jaa, det lättade definitivt på gnällkänslan :D
Rituals dofter är underbara verkligen, både för hud och hem <3 Teet är väldigt gott, det finns ett grönt och ett rött, nästa gång ska jag testa det röda för det innehöll kanel, ingefära, svartpeppar och annat lite mustigt :) Rekommenderas!!
Stora kramar tbx!!
Jag känner igen mig i känslan om det jag skriver är intressant läsning för andra. Men då försöker jag tänka att bloggen är min dagbok från resor, och i vissa fall annat också. Så det viktiga är att jag tycker att texten är av intresse när jag i framtiden tittar tillbaka på inlägget. Och ibland behöver det kanske inte vara så intressant, utan det viktiga är att man fått utlopp för sina tankar och känslor.
SvaraRaderaGrattis till att du fick ledigt till slut. Ha nu en härlig helg med dina rosmarindoftande, söta hundar.
Gomorron Jossu!
RaderaFörmodligen kan vi alla relatera från och till, vi som skriver blogg :) Jag ser ju inte riktigt min blogg som en dagbok för mig själv, utan jag vill ju dela mina tankar och ventilera med andra helt enkelt :) Men som sagt, det är en ständig balansgång :D
Du skriver om spännande resor till exotiska platser, det blir aldrig tråkigt ;)
Ja är så glad för min ledighet, tack!! Massa mys med hundarna blir det så klart, hihi :)
Önskar dig detsamma! Kram!