Mirakel och kaffeburkar

 

Okej...

Nu ska jag berätta nåt roligt för er :D

Fotot ovan är taget förra veckan. Vi hade varit på visning av huset som jag berättade om i förra inlägget, och det kändes pirrigt och spännande. Det här var stranden som huset ligger nära i den lilla mysiga orten vid kusten. Fram tills dess hade vi egentligen inte hittat nåt som var perfekt av olika orsaker, men då vill jag också tillägga att perfekt kan betyda olika för olika personer så klart.

Perfekt för mig är att det ska finnas plats för alla tex. Våra barn, våra djur och våra hobbys. Det ska vara ett hem vi kan leva i.

Maken tar mer plats än mig, hehe då han är konstnär och behöver atelje tex, han målar stora format och använder oljefärger, han spelar gitarrer (har 3 st), han har tre stora dataskärmar då han ju även har jobbat en del digitalt. Utöver det jobbar vi ju även hemifrån på heltid och behöver plats för kontor.

Vår lägenhet vi bor i nu har ju räckt till gott och väl, vi har också vår terrass som har betytt mycket för oss, så ur det perspektivet har ju den här lägenheten varit perfekt.

Sen har vi ju känt att vi har varit redo för att bo utanför stan, men med vissa premisser som tex bra kommunikationer och då som sagt, tillräckligt stort.

Ja så hittade vi det där huset och allt kändes verkligen så bra med det. Helgen gick ju och vi hörde inget om det.

På måndagen läste jag veckans horoskop från en astrolog jag brukar besöka. Jag läste både mitt eget och makens, mest för skoj men också för att jag är genuint intresserad av astrologi.

"På torsdag kommer du få ett positivt besked som kommer att väcka nya tankar.."

...stod det i mitt...

"Du kommer att motta ett positivt besked under torsdagen"...

...stod det i makens.

Jag blev lite full i skratt förstås, och tänkte att vi kanske får klart allt med huset då? Men ska vi behöva vänta ända till torsdag?? Puh...

Men så fick vi ju svar på tisdagen att huset skulle stanna kvar inom familjen och det där, och vi fick landa i det och ta nya tag.

Igår träffade vi våra vänner på em, dom som också har flyttat och vi satt och pratade om situationen.

Flyttsnacket...

Min väninna som är en mycket klok och vidsynt person hävdade bestämt att det som ska bli, kommer bli. 

"Nånting nytt och bättre för er kommer att komma...

Jag berättade också om horoskopet och vi skrattade gott åt alla tankar om positiva besked som nu skulle dyka upp...

Ja, så blev det då torsdag. Idag alltså.

Plötsligt säger maken...

"Sara, du kommer inte att tro detta... läs det jag vidarebefordrade/skickade till dig på Whatsapp..."

Vi hade fått meddelande från våra nuvarande hyresvärdar!...

Dom hade hittat en annan lösning för deras föräldrar och de vill gärna att vi ska bo kvar i den här lägenheten, om vi nu så klart inte har hittat nåt vi tycker är bättre...

Whaat??

Vi bara kollade på varandra och skrattade :D 

Händer detta? Eller var allt som vi har gjort dom här veckorna bara en dröm...??

Ja, ni fattar!

Hörrni... "det går snabbt i hockey" som man brukar säga...

Alltså vi har ju som sagt andats, ätit och druckit Idealista (Spanska hemnet) typ...

Inte kunnat planera saker och allt det där. Och nu bara...

"Ni behöver inte flytta, vi är jätteglada om ni vill stanna kvar..."

Så nog fick vi ett positivt besked på torsdagen, helt klart :D

Och så här känner vi nu...

Vi har fått upp ögonen för tänkbara alternativ, nya platser, nya ideer...

Men vi behöver inte stressa och ta nåt som känns halvbra eller rentav... "i brist på annat"...

Vi har öppnat dörrarna till Idealista (och Fotocasa och andra portaler), och vidgat våra vyer eftersom vi har känt oss tvungna och det har gett oss nya perspektiv.

Hus är väl det som känns mest intressant, och gärna vid havet... men dom växer inte på träd, helt klart!

Så nu får det ta sin tid, vi kan planera livet lite igen och lita på att allt blir som det ska.

Och nu känner vi oss också väldigt inspirerade att fixa lite saker här hemma, som vi inte har tagit tag i.

Barnen blev förstås också väldigt glada då detta är "hemma" för dom :) Sen var dom ju också superpepp på huset, men nu blev det som det blev med det.

Jomen det känns lite som ett mirakel faktiskt :D

Från det ena till det andra...

Kaffeburkar.

Och då närmare bestämt denna:

Jag skrev till sonen i Malmö förra veckan, om det fanns möjlighet för honom att kika efter den här burken i mataffären när han handlade.

Detta är alltså ett resultat av ett samarbete mellan Rörstrands (Mon Amie) och Zoega, vid köp av två paket kaffe så får man en kaffeburk på köpet.

Kul tänkte jag :D Och fin ju... klassisk svensk design. Den kanske tom blir värdefull en gång?...

Sonen hittade inte kaffeburken och nu har det utbrytit fullkomlig hysteri tydligen :D

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/GxMbEx/mon-amie-burken-skapar-hysteri-kunder-grater-och-hotar

Jag döör! :D vad händer med världen??

Otroligt!

För redan nu är burken värd jättemycket pengar på Tradera osv och folk har blivit som galna.

Jag skrev till sonen igen:

"Du, vi struntar i den där kaffeburken, jag vill inte vara delaktig i en sån där hysteri...och det ska inte du heller behöva.. my god!" 

I världen pågår krig, och på ICA i Sverige slår folk nästan ner varandra för en kaffeburk design Rörstrands...

Nej tack. Där går gränsen :D

Har du den eftertraktade burken i din ägo? Grattis isf, hihi ;)

Joråsåatte...

Så är alltså läget nu och jag känner väldigt starkt inom mig att det faktiskt verkligen kommer att bli precis som det ska.

Jag känner mig tacksam, glad och varm om hjärtat <3