Har jag kanske berättat klart min historia?
Ibland känns det som att jag har berättat klart... men det har jag nog egentligen inte.
Det är nog mer så att jag behöver andas från det tunga och jobbiga, det där som alltid kommer skava, alltid kommer att finnas men samtidigt på nåt vis har fått mjukare kanter.
Neutraliserats något.
Allt bär vi med oss i bagaget. Så är det ju oundvikligen. Men det packas längre och längre ner...
Jag är ingen ältande person. Kanske mer avhandlande. Ventilerande absolut.
Och med en stor portion nostalgi inom mig.. musik, dofter, ljud... sensationer som alltid finns där längst in i det ibland nästan omedvetna och pockar på när man minst anar det.
"Nu pratar vi om det här och sen är det färdigt...minnet bär jag med mig alltid..."
Men jag vill också se framåt. Eller ja, gräva där jag står nu, för att bana väg framåt, kan man kanske säga.
Nostalgin är dock vacker, som skimrande och ibland skavda små pärlor. Kanske jag bara har pratat färdigt om dom helt enkelt.
Äsch, det kommer och går... känslan. Att min historia är viktigare för nån annan än vad den är för mig, eller tvärtom.
Ljuva september är snart slut. Hösten här kom verkligen på dagen 22 september när det var höstdagjämning. Det gick liksom att ta på känslan. Skaka hand med den...
"Japp, nu är det höst... varmt välkommen ska du vara kära vän.."
Friskt, soligt och alldeles, alldeles underbart.
Slafsiga sommarpaltorna får göra plats för riktiga kläder. Äntligen, hehe.
Lika mysigt som det är att plocka fram sommarkläderna i maj, är det att lägga undan dom i oktober. I maj känns dom luftiga och fräscha, efter 4 månaders svett och fukt och konstant tvättande känns dom bara trista och hafsiga. Tycker jag.
Och oktober månad kommer jag att inviga i moderlandet.
Förra året åkte jag till Sverige vid samma tid ungefär, och då såg det ut så här...
Efter det har jag ju varit där igen i våras, så när jag åker nu känns det lite mer som det där trygga, mysiga, välbekanta men ändå pirriga... som julens första kopp varm glögg typ :)
Maken är i Italien och vi kommer i princip bara att hinna mötas i dörren, då han kommer hem mitt i natten bara några timmar innan jag måste bege mig (min flight går 5.45, snarrrk)... så kan det bli ibland. Jag insåg precis idag att "hoppsan, maken har ju väskan som jag också hade behövt ha" så nu får jag gräva i gömmorna efter ett alternativ....alternativt ta ett varv på Decathlon för en till lika bra ryggsäck.
September har iaf bjudit på både det ena och det andra. Livet hörrni...
Maken förlorade väldigt oväntat en gammal och väldigt nära barndomsvän i Napoli nu i veckan i hjärtattack. Så oerhört sorgligt och chockartat och som alltid påminns man om livets krumbukter och förgänglighet. När maken är där träffas dom alltid för en aperitif och goa snack om livet, men den här gången blev det alltså inte så :(
Så oerhört märkligt att tänka att en så självklar person plötsligt bara är borta....åtminstone i fysisk form. Sorg och förlust i sin allra råaste skepnad. <3
Ja, så fick vi ju tillökning i familjen av en liten vilsen duvbebis, som efter medicinkur och fotbandage nu är pigg och glad och flyger runt för fullt här hemma... gärna till där Akka befinner sig :)
Gulligt kärlekspar som jag bara var tvungen att fånga på bild <3
... och så har det ätits sushi... många ggr... bara för att ny sushibar har öppnat här i kvareteret som är jätteprisvärd och dessutom väldigt gott. Man väljer sushibitar styckvis vilket är toppen tycker jag, alla får det dom gillar helt enkelt. Jag gillar dom "grejsiga" som ni ser, mmm...
Från en sentimental själ till en annan. Nostalgisk som få ibland. Lider inte av det ett enda dugg, ibland kan det förstås kännas lite sorgligt att de tider som gått aldrig mer kommer tillbaka. Det är så lite som behövs för att minnas och bli nostalgisk, en ljudslinga, dofter, ett visst ljus en viss tid på dygnet, musik såklart, något någon säger ... allt kan trigga fram nostalgi.
SvaraRaderaMed åren har jag blivit mkt bättre på att leva här och nu. I nuet. Förr, för bara några år sen, såg jag ständigt framåt eller tillbaka. Men nu är det nu. Det är väl kanske något som kommer med åldern?
OCH mer krasst, PALTORNA vi har på oss. Alla gamla trötta sommarkläder som jag bara vill förvisa långt in i garderoben. SÅ LESS! Senast i morse stod jag och suckade åt en sommarklänning jag gillar, men är sååå less på. Lika kul som det är att ta fram dem i mitten av april (i mitt fall) lika UNDERBART är det förvisa dem till garderobens i mitten av oktober. Längtar efter tjockare tröjor, koftor, kjolar och tjocka strumpbyxor, scarves och boots. ÅÅÅÅ!! SKÖNT!! HAHA.
Fin sammanfattning av september av dig också!! Oktober och april är mina favvismånader på året, de vackraste vackra.
Fattar till 100 att du tar bloggledigt nu. Det blir desto roligare att sätta igång och blogga för dig sen när du är tillbaka igen. Det blir lite som att du då får återuppleva din semester via inlägg som vi får njuta av.
Beklagar så din mans kompis bortgång. Så sorgligt. Fasiken vad skört livet är. Antar att kompisen bara var runt 60. Så sorgligt.
All er goda mat! Lyllos dig som är gift med en mästerkock.
Sara, ha det nu bäst under din semester! På Insta lär du väl lägga ut, antar jag.
Vi ses på bloggbrudarnas snack på söndag.
Stora kramar och ha det underbart!!!
Hej Annika! ja, jag vet ju att vi är "partners in crime " där ;) Du beskriver det väl och jag kan bara hålla med <3
RaderaSommarpaltorna... ja, fy sjutton vad trötta dom känns, haha :D Riktiga kläder vill jag ha nu ;)
Oktober är väldigt fint här också, ja, även i Sverige tyckte jag mycket oktober när jag bodde där även om det skiljer sig mycket mellan länderna förstås, fina på olika vis helt enkelt :).
Makens vän, var runt 60, så i dagens mått mätt absolut inte gammal och totalt oväntat förstås... väldigt sorgligt och skört som du säger <3
Tack fina du, det ska bli så skönt med semester faktiskt :) Och bloggledigt blir det med, men det kan absolut dyka upp något på IG ;) Om inte annat ses vi på söndag iaf :D
Stora kramar tbx!!
Kära Sara! Tack för att du alltid delar så ärligt. Jag känner så igen mig i det där med att minnen och nostalgi aldrig riktigt försvinner, utan med tiden bara får mjukare kanter. Din text påminner om att det faktiskt är okej att både blicka bakåt med tacksamhet och framåt med hopp. Önskar dig en fin höst med nya pärlor i minnesburken såväl som små, enkla glädjestunder❤️
SvaraRaderaKRAMAR till DIG! Anna
Gomorron kära Anna! Tack <3
RaderaJomen så är det, kanterna blir mjukare med tidens gång, och tur är väl det :)
Önskar dig detsamma <3
Ses på söndag ;)
Kramar tbx!!
Jag är väldigt bra på att vara i nuet. Ser sällan bakåt även om nostalgin finns där ibland, men inte så ofta och intensivt som för er andra bloggbrudar. Fantiserar gärna om framtiden, kan längta efter vissa saker, men samtidigt vill jag inte skynda på livet. Nuet är det viktigaste hela tiden. Kramar
SvaraRaderaGomorron Anna! Jag skulle nog också säga att jag är väldigt bra på att vara i nuet trots min nostalgiska gen, för mig personligen tycker jag dock att det är relevant att bevara och hantera, ja tom bejaka alla känslor, så att inte nuet känns som ett sätt att fly från saker som trots allt är viktiga att konfrontera och bidrar till att bli hel som människa och individ :)
RaderaKramar tbx!!
Halloj!
SvaraRaderaJag tycker det är fint att man kan blicka bakåt och tänka på olika stunder i ens liv som passerat. Även de som kanske inte ens var de ljusaste och vackraste i ens liv.
Och att vara i nuet tycker jag att jag är rätt bra på med faktiskt.
Så härligt för dig att ha lite nedräkning till det är dags för att ta flyget till Sverige. Lite avundsjuk på dig. Visst har jag träffat några av våra barn och barnbarn här hos oss i år. Men jag längtar att få krama om hela min flock när jag kan resa igen.
Ha en fortsatt fin lördag.
Kram Carin
Jag håller med dig Carin! Allt som har hänt är ju det som är mig som individ och har lett fram till den plats jag är på idag:) Sen är ju nuet det som vi upplever just nu, och det är viktigt att ta vara på och finnas i förstås :)
RaderaÅåh, jag förstår att du saknar din flock, verkligen! Hoppas att du får krama om dom snart!!
Tack! Och detsamma!!
Stor kram tbx!
Ännu ett vackert tänkvärt inlägg från dig. Vad gäller minnen och nostalgi så kan jag bara säga att jag blivit mer och mer nostalgisk ju äldre jag blir, samtidigt som jag tycker att jag lever mer och mer i nuet. Vet inte riktigt hur jag får ihop det. Jag förstår er som levt i konstant värme över sommaren att du tycker det är befriande när hösten kommer med temperaturer som vi här hemma tycker är otroligt höga. Här har vi haft några otroligt fina veckor med nästan sommarväder även om vi fått uppleva några nätter med nattfrost och värmen har satts på i husbilen. så mysigt för dig att åka till Sverige och träffa sonen med sambo. nu hoppas vi bara att du får en fin tid här med lika sprakande höstfärger som du fick förra året. Ha det riktigt gott! Stor kram!
SvaraRaderaTack! :) Precis som du beskriver det känner jag med :) Det är inget som säger att man inte kan ha alla delarna tänker jag, nostalgi såväl som framtidspirr, i en fin kombo med att njuta av nuet också <3
RaderaJa, här blir iaf jag verkligen helt mätt på värmen, likaväl som den är välkommen i april/maj... dock är det den här tiden och framåt mot juni som jag tycker bäst om :)
Det ska bli jättemysigt att åka till Sverige och sonen med sambo, har redan börjat förbereda riktiga höstkläderna som ska få följa med ;)
Detsamma till dig!
Stor kram tbx!!
Från en nostalgisk typ till en annan; ha det så underbart i Sverige! Kramar Marika
SvaraRaderaHaha, tack Marika! Det ska bli så mysigt <3 Kramar tbx!!
RaderaJag tycker att det går i perioder. Efter att jag än en gång tänkt på och lite bearbetat något tufft gömmer det sig djupt där inne och glöms nästan bort för en stund. Ju mer tiden går desto mer framträdande blir det och vid en viss punkt måste jag få tänka på det och släppa ut känslorna för att inte må dåligt. När det är över är jag redo att se det fina i livet igen och njuta av det.
SvaraRaderaHoppas att du får det fantastiskt i Sverige, och att du bjuds på vackra höstfärger.
Gomorron! Ja, visst är det lite så, det kommer och går, och för mig triggas det av olika faktorer förstås. Men jag känner precis som du att det är viktigt att släppa fram känslorna och inte försöka motarbeta dom, öven dom jobbiga...
RaderaTack! Det ska bli så mysigt att vara i Sverige och med sonen och sambon lite <3
Kram!!
Härliga bilder!! Och oj, ännu en duva!!? Kom den nu? Önskar ett fint slut på september!!
SvaraRaderaTack Helena! Haha, jajemen, dom kommer och går dom små själarna här hemma (utom Akka då som valde att stanna kvar <3 ), jag skrev om det i ett tidigare inlägg :) Vi hittade den här ute på gatan, ynglig och pytteliten, dessutom halt, så vi tog den till veterinären så den fick vård och medicin. Nu är den pigg och glad men behöver som sagt växa till sig lite till för att klara det hårda livet ute på gatan :/
RaderaDetsamma till dig! Kram!!
Ja, minnen triggas igång ofta, det är nog oundvikligt och vissa avlägsna kan plötsligt bli glasklara. Livet. Och sen att vara i nuet, just nu står balkongdörren öppen och jag tittar ut på all grönska och ler, är så vacker höst med soliga och varma dagar, kan vara frost på morgnarna.
SvaraRaderaSorgligt när goda vänner lämnar så plötsligt, som din mans vän, sorg och svårt att förstå med, känns så konstigt.
Och varför tänker man, många unga med lämnar. Och sen finns nästan hundraåringar som är vid hyfsad hälsa och inte samma konstiga känsla när de lämnar som när en rad gamla kollegor och vänner gör det. Livet.
Önskar dig en fin resa och en vacker och fin vistelse på alla sätt. Hoppas att det fina höstvädret fortsätter och kanske du behöver nåt lite somrigt också i packningen☀️. Kram
Gomorron Monica!
RaderaJa visst är det så, men visst kan man samtidigt leva här och nu och uppskatta det fina och vackra omkring just då. Vad fint att ni fortfarande njuter av soliga, varma dagar <3 Frost på morronen är vackert men berättar förstås om kallare tider :)
Ja, det var verkligen en chock, vi har nog fortfarande inte förstått det när allt hände så snabbt. Maken är ju där nu, och förstås känns det mörkligt för honom ./
Precis... Livet...
Tacck snälla, det ska bli väldigt mysigt, men näe. sommarkläderna får stanna hemma :D
Kram tbx!!
Ja du, Sara. Din historia behövs, jag tror inte heller att den är färdigberättad. Även om vi inte ältar så utvecklas ens upplevelser och tar ny form i takt med att vi lär oss mer om oss själva och andra.
SvaraRaderaSom du vet är jag också mycket nostalgisk. Jag ser inte alls det som dåligt, men ältande är något annat. Det mår ingen bra av. Goa känslor vid påminnelser av något som en gång gav trygghet eller kändes bra, dock…
Åh, jag känner med er! Att förlora nära och kära är svårt! När de är i samma ålder som en själv kommer döden så nära och kan kännas skrämmande. Hoppas vi får vara med i många fler, långa år.
Jag önskar dig underbara dagar i höstens magiska kungadöme. Må du få sprakande löv, krispig luft och många härliga stunder med sonen och hans sambo. Helt rätt tid att njuta av södra Sverige.
Stor kram till dig och tack för igår. Alltid lika fint att ses. ❤️
Tack Monnah <3 Nä, den blir kanske akdrig färdigberättad, men som sagt, ibland känns det så och man vill bara släppa det :) Precis, det är en stor skillnad mellan nostalgi och ältande, att älta känns mer som att man fastnar i nåt som inte går att ändra, medan nostalgi mer handlar om acceptans...
RaderaJa, det var tufft och chockande när vi fick nyheten, vi har nog fortfarande inte riktigt förstått det, alldeles för ung var han :/
Tackar, det ska bli så mysigt att vara i "höstens magiska kungadöme" :D
Tack själv! Alltid mysigt och tiden flyger ;)
Stor kram tbx!! (Nu ska här packas ;)
Åh, vilket fint inlägg. Jag blev verkligen berörd av hur du fångar både det tunga och det ljusa i livet, och hur du lyckas se det vackra i både nostalgi och nuet. Det där med att packa ner minnen i bagaget, men samtidigt låta dem mjukna med tiden – det träffade mig rakt i hjärtat.
SvaraRaderaJag älskar hur du blandar vardagsglädje, små detaljer som kantarellmackor och sushi, med livets allvar och oväntade vändningar. Det blir som en hel liten värld du bjuder in oss i – full av värme, humor och eftertanke. Och jag kan nästan känna höstens första friska vindar och se de dramatiska kvällshimlarna du beskriver!
Tack för att du delar med dig, både av de stora känslorna och de små njutningarna. Det här får mig att vilja stanna upp, andas och uppskatta mitt eget liv lite mer också.
Hej Hanna! Roligt att du tycker om det, och tack för att du hänger med och lämnar ett avtryck😊
RaderaHa en fin dag!