Ljudet av tystnad (del 3)
Här sitter jag och lyssnar på tystnaden...
Min hjärna går på högvarv.
Det gör den alltid visserligen, tankarna är i ständig rörelse, varv efter varv...
Men dom kan kännas på olika vis. Tankarna alltså. Ibland är dom som ettriga myggor, andra gånger som flitiga bin.
Vissa perioder är dom mer som fåglar, fritt svävande över himlen men mot ett bestämt mål...
När jag kom hem från Sverige förra gången i maj, var det dom ettriga myggorna som tog plats. Inade hit och dit, stickiga och jobbiga.
Skulle det bli samma sak nu... tänkte jag när jag skulle åka igen.
Saknaden efter sonen och hans sambo finns ju alltid, det är oundvikligt, och nåt annat. Att ha flocken samlad är ju det absolut finaste som finns, vart vi än befinner oss i världen. Samtidigt är det allra viktigaste i slutändan att våra barn mår bra och då går det inte alltid att vara på exakt samma plats, så är det ju.
Men just den starka saknaden efter nåt som jag en gång lämnat, mitt land och mitt ursprung var nåt nytt. Och nåt jobbigt. En komplicerad och oroväckande tanke som rev upp mycket inom mig.
Ja, precis som ettriga blodsugande myggor som är omöjliga att få bort.
Jag har ju känt mig så "på rätt plats" under dessa år så det var förvirrande och obekvämt. Gjorde hjärtat håligt på nåt vis....
*
På söndagen vaknade vi i lugn takt, åt frukost med radio P4 i bakgrunden, och fnulade lite på dagens alternativ.
Vädret var lite mer "novembrigt", runt 7 gr och ingen tillstymmelse till sol. Vi hade också en tid att passa till kvällen och ville därmed inte bege oss alltför långt bort.
Grilla vid en sjö kanske?
Jamen det fick det bli. Vi googlade på sjöar och beslöt oss för att fara till Vombsjön.
Det blev först en tur till ICA Maxi där goda korvar och korvbröd inhandlades och så for vi iväg.
Vi körde på snirkliga skogsvägar och förtjust noterade jag fridfullt betande rådjur (eller dovhjortar är det faktiskt fick jag lära mig av en uppmärksam läsare, tack Annannan!) mellan träden. Faktum är att jag reagerade på att de vita, har ju aldrig sett vita rådjur innan :D
Ytterst svåra att fånga på bild då dom är kvicka och uppmärksamma men jag gjorde några försök iaf <3

Stillheten, tystnaden... alltså verkligen "The sound of silence"... Känslan sitter fortfarande som en varm sensation i bröstet när jag tänker på det.
Sjön låg i total bleke, som en spegel...nästan som is såg det ut i sin silvergråa skepnad...
Alla fick vi samma känsla av frid och ro och mjuka tankar.
Jag insåg när jag stod där och såg ut över vyn att det är väldigt längesen, dessutom sällsynt. Här i Bcn har jag nog aldrig upplevt en lika vilsam tystnad.
Grillen tändes och nu fick vi även ackompanjemang av knastrande eldsflammor...inte det minsta störande förstås.
Grillen tändes och nu fick vi även ackompanjemang av knastrande eldsflammor...inte det minsta störande förstås.
Finn fem fel... nähä, visste väl att det var omöjligt, hehe...
Gässens kacklande och kväkande bröt tystnaden en stund när de flög över oss, men tonade sakta bort i fjärran som ett eko av naturens alldeles eget eviga kretslopp.
Jag och sonen fick feeling och svängde på våra lurviga :D En liten sneak peek kanske ni noterade i förra inlägget?
Långt bort syntes en häst med sin ryttare och jag tänkte att det måste vara helt magiskt att kunna rida ner till denna platsen och bara vara...
Dom vindpinade träden som växte där vittnade dock om att det inte alltid är så vindstilla som det var denna novemberdag. Vi befinner ju oss trots allt i Skånes öppna landsklap :)
Och när jag stöter på knotiga träd med yviga grenar så måste jag så klart klättra upp, det är sen gammalt...
Jag höll mig dock på den lägre nivån då jag tänkte att det är väldans onödigt att bryta några ben så här på semestern... Man är ju inte 20 längre och smidigheten i höfterna försvann lite i kemoterapins obarmhärtiga behandling.....
När det började skymma runt halvfem (tror jag) insåg vi att det nog var dags att bege oss hemåt igen, men vi var alla rörande överens om att det hade varit en så energiladdande dag.
Söndagskvällen spenderades med sonens "svärföräldrar" vilket alltid är lika mysigt och trevligt. I Sverige var det Fars dag nämligen, och jag tänkte att det är fint att jag fick vara med och fira nån form av "far" denna dag <3
Jag aka farmor och K:s mamma (som är från Peru) aka mormor, skojade om att denna lilla tjej nu fick mysa till 100 % med "las abuelas" som betyder farmor/mormor på spanska, haha :D Dock är det matte och husse som smäller absolut högst i Märtas värld <3
På måndagen var det dags för vardagen igen för ungdomarna, K skulle till Köpenhamn och jobba och sonen hade skolan, så jag och Märta hängde hemma.
Sonen har fått en sk amanuens-tjänst på Lunds universitet, det innebär att han är anställd (med lön) som övningsledare tillsammans med professorerna, för de yngre studenterna. Detta gör han måndagar och onsdagar. Så himla roligt för honom att han fick den möjligheten tycker jag :) *Stolt mamma... ;)
Dom dagarna annars brukar Märta spendera hos Ks föräldrar, men denna dag fick hon vara med mig. Jag konstaterade ganska snabbt att hon inte var sugen på nån längre promenad så det blev en lugn dag tills sonen kom hem.
När jag nu sitter här och skriver och ser alla foton från resan igen blir jag varm och glad. Och jag känner ett härligt lugn inom mig, men också mycket inspiration och massor med tankar och ideer.
Jag känner hur jag har laddat energidepåerna avsevärt, och jag är också behagligt medveten om en härlig tid som ligger framför mig nu. En tid jag oftast mår väldigt bra i.
Är jag på rätt eller fel plats? Just nu behöver jag inte ha alla svar och det är bra. Svaren kommer att komma tänker jag när tiden är mogen.
Hjärnan går på högvarv, ja. Men tankarna är bubbliga och härliga. Som fjärilar fladdrande bland blommorna.
Efter en helt perfekt och alldeles underbar vecka tillsammans var det dock dags på tisdagen att åka hem till mina hjärtan här hemma i Bcn igen...
...och när maken mötte upp mig på kvällen med tre små yviga och överlyckliga fluffbollar kan man ju inte känna sig annat än glad och efterlängtad <3 För att inte tala om en flaxande lika glad duva hemma i lägenheten❤️
Och tänk... rummet räckte faktiskt till då just det taket är oändligt konstaterar jag... <3


































Go’morron Sara! Vilket underbart inlägg! Och tänk att grillad korv kan smaka så gott när man är ute i friska luften. Det är scoutläger för mig!
SvaraRaderaÄlskar bilderna på er med speglingarna på vattenytan. Ibland är det verkligen naturens enkelhet det vackraste. Så härligt också att du fick en hel vecka med familjen.
Jag tror att hjärtat kan ha flera hem och att det inte alltid behöver finnas ett självklart svar. Saknaden kan finnas parallellt med glädjen över det liv man har och de människor man har omkring sig.
Åh vilken fin känsla att få komma hem till tre överlyckliga fluffbollar, maken och en flaxande duva! Såg ju filmen när du kom hem! Kul med damen bredvid!
KRAM till dig! Anna
Hej Anna!
RaderaTack :) Ja, grillad korv utomhus är top! Jag har aldrig varit på scoutläger men jag har åtskilliga minnen från korvgrillning utomhus, alla årstider :D
Ja visst är det vackert! Jag älskar reflektioner på stilla vatten, det väcker en extra dimension, både när man får njuta av det IRL såväl som till ett foto tycker jag <3
Tack, det blev en underbar vecka verkligen!
Jo, visst har du rätt i det du säger, att hjärtat kan ha flera hem, och det är något man känner väldigt starkt efter att ha bott utomlands många år, vissa perioder är längtan till "det andra" större helt enkelt, och då kommer frågorna.
Haha jaaa, det var mysigt att bli välkomnad av så mycket kärlek <3 Och damen bredvid involverades också :D Det var roligt! Som att dom trodde jag hade tagit med mig nån från Sverige :D
Kram tbx till dig!
Vilka magiska bilder Sara, känner verkligen lugnet där. Jag förstår absolut ditt behov av tystnad, att bo i en sprudlande stad ger så klart sällan en tystnad. Om någonsin. Tystnad är otroligt viktigt för mig, så jag bor på rätt plats helt klart, här har jag både tystnad och space. Kramar
SvaraRaderaHej Anna!
RaderaOch tack! :) Det var en magisk plats och känsla <3
Det där med tystnad är intressant, maken och jag tänker helt olika där. Han vill ha liv och rörelse helst hela tiden, medan jag verkligen cravear tystnad emellanåt. Jag känner också att det är ett behov som har kommit på senare år och det är väl lite så kanske, man utvecklas som individ helt enkelt...
Ja, du bor helt klart på rätt plats ur det perspektivet, underbart!
Kramar tbx!!
Att få bo nära sina barn är såklart härligt och vi har förmånen att göra det med två av tre. Samtidigt så råder vi inte över barnens liv, vart yrke och arbete för dem och så ska det vara. Sedan kan jag erkänna att kontakten med barn och barnbarn som bor här blir så mycket enklare än med familjen i Stockholm. En liten fika är aldrig långt borta men med sonen krävs det en helt annan planering. Sedan tänker jag att man kan nog ha flera olika "hemma" och att man pendlar mellan dem även känslomässigt. Rätt svar brukar falla på plats av sig själv när det är dags.
SvaraRaderaDu fick i alla fall ett varmt välkomnande minst sagt! Jag förvånas över hur glada våra hundar blir bara efter att jag har varit ute vid brevlådan ;-)
Kram
Vilken härlig utflykt till Vombsjön. Bara genom att titta på bilderna så kan jag höra och känna tystnaden som rådde där. Korvgrillning vid en stilla sjö är verkligen inte det sämsta.
Hej Znogge!
RaderaJa, visst är det mysigt att just dela vardagen ihop samtidigt som det också blir mycket kvalitetstid när man väl träffas när man bor på olika platser i världen :) Just med barnbarn tror jag helt klart att det är lite enklare när man bor nära varandra, då man kan vara mer spontan :) Än behöver jag iaf inte grubbla på det tack och lov ;)
Haha, jaa, vovvarna och vår lilla tamduva var överlyckliga nör jag kom hem igen (maken också tror jag, hihi) Hundar är små glädjesprutor <3
Vombsjön var magiskt fint, och med ett otroligt lugn :)
Kram tbx!!
Vilka underbara bilder, först och främst! När det gäller dina tankar känner jag att du verkligen satte ord på hur det kan vara. Samma grund, men olika känslor. Som myggor eller fjärilar. Fjärilarna behöver också släppas ut om de blir fast t ex i verandan där de tror att de befinner sig utomhus, men de skadar inte mig. Myggorna söker upp och skadar medvetet, det är deras liv avhängigt på. Det är nog oundvikligt att få de tankar du har om man inte har odelat negativa känslor för den plats man har lämnat. Även då man har flytt från förtryck kan längtan efter det som var bra finnas kvar. Det är naturligt och inte farligt. Jag tror det är viktigt att omhulda och värna om mygg-tankarna också, istället för att fly dem. Så fint du skriver! Kram.
SvaraRaderaHej Monnah!
RaderaTack :) Det var en underbar miljö och väldigt tacksamt att fota :)
Japp, tankarna kan verkligen variera trots samma grund, det har du så rätt i. Visst är det ibland så att man också glorifierar, livet består ju av många pusselbitar som alla ska passa ihop.
Det går inte att fly från myggtankarna har jag konstaterat, dom är ettriga som sagt ;)
Tack igen fina du <3
Kramar tbx!!
Vilket alldeles underbart inlägg! Först tror jag att jag med bestämdhet har kommenterat ditt förra härliga inlägg från Söderåsen, men kanske inte tryckt publicera?? Nog är Sveriges natur och den frihet vi har att vistas i den något alldeles fantastiskt och jag förstår att en korvgrillningsdag som denna vid en stilla sjö är ett tillfälle du kommer att gömma i hjärtat. Men nog gick det att hitta åtminstone ett fel på bilden med korven; Det är ju ketchup på! 😂😂
SvaraRaderaSå härligt att det lackar mot jul och att du snart får samla flocken igen, något som dröjer för vår del….
Hej BM!
RaderaOch tack snälla, vad glad jag blir för dom orden <3
Nix, gick tillbaka och dubbelkollade men jag tror inte att din kommentar var publicerad dessvärre :)
Ja, ibland behöver det inte vara svårare än så, korvgrillning vid en stilla sjö... Man måste vara i Sverige bara... :D
Hahaha, det är Heinz ketchup (gillar bara den) och på korv måste jag ha det, tillsammans med Johnys sötstarka, bostongurka och rostad lök ;)
Japp, snart står julen för dörren och allt med det <3
Kram!
Läst dina tre delar och mycket att begrunda om livet självt. Och tror jag förstår alla tankar, upp och ned, hit och dit, runt, framlänges och baklänges. Och illustrerade med många foton så vackert.
SvaraRaderaOch väldigt roligt att se en trädklätterska😊det gillade jag mycket som barn och sen med och hade en kompis som for högt upp men gick alltid bra. Blev lite intresserad igen men tror jag ska tänka efter😄
Och väldigt roligt att sonen fått amanuenstjänst, man lär sig mycket av det och lite betalt behövs när man studerar. Stort grattis till honom.
Och så roligt sen i jul att ni alla ses igen. Det går med fart nu tycker jag men så otroligt mörkt det är, är ju det grå och regnet och ingen snö men kanske bra med att snön dröjer för alla som ska iväg redan vid 5-tiden om morgnarna och ser att rutor måste skrapas ändå.
Allt gott och kramar till dig.
Hej Monica!
RaderaTack! Hihi, inte alltid lätt att förstå mina tjosanhejsan-tankar som är både högt och lågt ;)
ja, det är nåt särskilt med att komma upp i ett träd och sitta och filosofera på en gren en bit upp i världen ;)
Visst är det roligt med sonens amanuens-tjänst! Han blev tillfrågad och tog såklart chansen direkt, och han verkar gilla det :) Dock är det ganska ovanligt (iaf på LTH) att det är någon från tredje året som har en sån tjänst, man brukar var äldre tydligen.
Julen står snart för dörren och fort går det :) Vi har fortfarande väldigt varmt så lite svårt att få känslan ännu dock...
Detsamma till dig och kramar tbx!!
Inga fel i naturens tystnad, eller ljud, och inte heller i din korv med bröd. Och vilket välkomnande av dina älskade djur. När jag var på Landvetter såg jag en husse bli välkomnad av matte och hans hund. Hunden viftade ivrigt på svansen, hoppade av iver och när det var dags att gå tittade den för att se att husse följde med. Så sött!
SvaraRaderaHej Jossu!
RaderaNej, verkligen inga fel nånstans där :)
Att komma hem till djuren är alltid en underbar känsla och man blir otroligt kärleksfullt välkomnad, väldigt mysigt <3 Gulligt med vovven och hans husse på Landvetter <3
Du har varit på besök vid min hemsjö! Det är verkligen fridfullt där när det inte är badväder. Men en solig sommarkväll i juni är det en annan sak… Jag har lärt mig den hårda vägen att ett stillsamt kvällsdopp, det får man ta någon annanstans än på badplatsen! Det är ju inte gott om badsjöar i den delen av Skåne och ännu färre sådana som har sandstrand. Djuren är faktiskt inte rådjur utan dovhjortar. Denna stam av vita dovhjortar har funnits på Övedsklosters marker i flera hundra år. Läs mer här https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/pa-spaning-efter-den-vita-dovhjorten-ska-finnas-ett-hundratal.
SvaraRaderaNi befann er också på en av de vackraste platserna i Sveriges allra nyaste biosfärsområde, Storkriket. Så nog valde ni rätt. Här någonstans träffade Nils Holgersson och gässen på Smirre Räv, förresten. / annannan
Hej Anannan!
RaderaMen vad roligt! Så otroligt vackert där, men jag kan tänka mig att det är nåt helt annat en sommarkväll i juni förstås ;) Vackert, ja, men inte lika stillsamt :D Vad härligt du bor då!
Tack för info, blev faktiskt fundersam på om det verkligen var rådjur, då jag aldrig har sett vita rådjur :) Men då var det alltså dovhjortar :) Jag såg dom vita på flera ställen man hann inte alltid fota dom ;) Tack för tipset om artikeln!
Tack igen för info! :) Kram!